Hällristningsdokumentation

Att dokumentera hällristningar har man gjort ända sedan forskarna började intressera sig för bilderna på hällarna för mer än hundra år sedan. Metoderna har varit många och skiftande och fortfarande går ibland meningarna isär om vilka metoder som är bäst.

Vi har valt att arbeta med frottagemetoden. Den innebär att pappersark av offset-papper, storlek 100x70 cm, läggs i koordinatsystem på hällen. Sedan har men lindat ett karbonpapper kring en handduk och sedan gnuggar man till en jämn svart färg. Det som händer är att bilder, sprickor och skador framträder tydligt på pappret och blir en objektiv och otolkad avbildning av vad som finns på hällen. Man kan också tydligare se bildernas gränser och vad de föreställer.

Efter karbonet gnider man med gräs ovanpå för att karbonet ska få lite fukt och sjunka in i pappret. Metoden är hundra år gammal och många är väl vi som gnuggat av 10-öringar på papper med blyertspennor. Principen är densamma. Nuförtiden skannas alla arken och sedan monteras de samman i en dator och plötsligt så finns hela hällristningslokaler på en liten rund CD-skiva.

Det är enligt lag inte tillåtet för privatpersoner att göra egna frottage, målningar eller annan påverkande aktivitet på en hällristningslokal.

Forskare och allmänheten – alla är intresserade

Dokumentationen är en del i ett stort bevarande- och forskningsarbete. Arbetet pågår på flera platser runt om i hela världen och vid flera tillfällen har Simrishamns hällristningar haft besök av forskare från Italien, Spanien, Tyskland och de nordiska länderna. Det är nämligen ett faktum att de bilder vi har i kommunen är av otrolig kvalitet, både vad gäller stenen i sig men också motiven.

Många bilder är unika för Sverige och Norden, men har motsvarigheter ute i Europa. Andra bildmotiv knyter oss samman med andra delar av Norden. Intresset är otroligt stort hos både forskare och allmänhet och många turister söker efter de hällristningslokaler som vi har i kommunen.