Blågårdssamlingen

År 1943 berikades Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skånes samlingar med mer än 2000 (fördelat på 2066 fyndnummer) nya fornsaker i form av den så kallade ”Blågårdsamlingen” från Borrby. Ulrika Wallebom har skrivit texten om densamma.

Blågårdssamlingen

Samlingen köptes in av ingenjör Reinhold Andersson, men hade innan dess varit nära att hamna i andra händer flera gånger. Sitt namn fick samlingen från gården som än idag ligger ett stycke väster om Borrby, där samlingen under många år förvarades och ställdes ut.

Samlingen lovordades av en världsberömd arkeologiprofessor

Ingenjören var en ättling till de som en gång hopbragte denna stora samling, nämligen lantbrukaren Anders Olsson och hans son Ola Andersson som bodde på gården Borrby 61, som på den här tiden låg i den sydöstra utkanten av Borrby samhälle. Enligt en tidningsartikel från år 1913 ska samlandet ha påbörjats redan på 1870-talet, vilket gör den till Föreningens äldsta samling. Många av yxorna är också vackert märkta med snirkligt skrivna fyndplatser och årtal från 1800-talets slut. Samlingen ska ha lovordats av den världsberömde arkeologiprofessorn Oscar Montelius som besökte Borrby runt sekelskiftet 1900 och lät sig imponeras av bland annat Blågårdsamlingen.

Väl ordnad samling

I artikeln från 1913 sägs att samlingen var synnerligen väl ordnad och att de flesta föremålen var försedda med noggranna uppgifter om fyndorten. Förmodligen var det efter flytten till Blågård, där samlingen tidvis låg undangömd på vinden, som ordningen bröts. Theodor Tufvesson skriver i en krönika att ingenjör Andersson utifrån sina förfäders anteckningar på ett ”pietetsfullt sätt” lyckades bringa ordning i fynden innan samlingen såldes till museet, och kanske var det då många av ursprungsuppgifterna gick förlorade. Samlingen är dessutom sorterad på ett mycket ovanligt sätt. Inte efter socken eller fyndort, som i de andra privatsamlingarna, utan i föremålsgrupp och storlek!

Viktigt att märka upp och dokumentera

Tyvärr har denna sorteringsiver i kombination med att de ursprungliga katalogerna är förvunna gjort att mer än tre fjärdedelar av fornsakerna saknar uppgifter om var de är hittade, vilket gör dem mindre värdefulla ur vetenskaplig synvinkel. Man kan bara hoppas att detta kan tjäna som en läxa och sporre för dagens samlare att vara noggranna med att märka och dokumentera sina dyrgripar!

Innehåller förfalskade bronsföremål

Trots detta innehåller samlingen än idag ett och annat guldkorn, bland annat ett par mycket tidiga metallyxor från övergången mellan stenålder och bronsålder. Av de fynd som ännu har kvar uppgifter om fyndort finns bland annat större flintmaterial från Borrby, Hagestad och Haväng. Som en extra knorr innehåller samlingen ett par förfalskade bronsföremål. Far och son Olsson/Andersson har tydligen låtit sig luras av en fornsakssvindlare från Tomelilla, som i sin tur måste ha köpt in föremålen från en dansk förfalskarliga som härjade som bäst på 1870- och 80-talen.

Källa: Särtryck ur Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skånes tidskrift Österlent 2009:1.