Hugo Håkansson - museivaktmästaren som fick medalj

Hugo Håkansson och hans fru i deras hem i Simris. Foto: Ur Fornminnesföreningens bildarkiv.

Hugo Håkansson föddes år 1884 i ett arbetarhem i Borrby Tuvor och växte upp där med sina föräldrar och mormor. Han fick tidigt börja arbeta som gåsapåg på Pilagården, skolgången fick klämmas in på lediga stunder. Familjen hade tidvis en inneboende som kom att få stor påverkan på lille Hugo som redan som barn hade ett vetgirigt intresse "för det gamla". Det var gårdfarihandlare Per Jönsson som köpte in antikviteter till Kulturen i Lund, och han berättade gärna för den "förvetne" Hugo om sina skatter av vävnader, silver, fornfynd och andra märkliga ting.

I 20-årsåldern började Hugo själv göra vandringar i bygden för att börja samla in gamla ting. Enligt honom själv var det nu "den riktiga spänningen i livet" började. Han fick dock ofta utstå hån och rop från bönder och bybor om sin samlarmani – "De ska du lä va – sånt e inte för di fattie!". I unga år träffade Hugo sin fru Anna och de flyttade tillsammans till Simris och fick så småningom tre barn. Hugo Håkansson arbetade i under en lång tid i lantbruket, på Simrishamns läderfabrik och vid saftstationen i Gärsnäs och blev snart revisor i läderfabrikens fackförening och i Simris arbetarkommun.

Som ett resultat av hans starka historiska intresse började hemmet genom åren fyllas av hel del hopsamlade fornsaker och allmogeföremål, och på fritiden höll Hugo ständig kontakt med Kulturens chef Karlin. Granne som han var med storsamlaren Per Persson blev Hugo Håkansson till slut, i 40-årsåldern "upptäckt" av dåtidens representanter för kulturminnesvården i Simrishamn; stadsläkare Johannes Bring och redaktör John Osterman. Dr Bring lär ha utbrustit "Nu ha vi den mannen, vi sökt efter länge!" och så blev Hugo anställd på Österlens museum som vaktmästare och allt i allo. Han blev bland annat ansvarig för insamlingen av fornfynd från hela Österlen (vilket sköttes per cykel!) mellan åren 1935 och 1960.

När han 76 år gammal till slut lämnade sin tjänst fick han motta Kungliga Patriotiska Sällskapets medalj för lång och trogen tjänst. Hugo var inte bara intresserad av forntiden utan hade, liksom sina samlarfränder, också ett genuint intresse för sin hembygds yngre historia. En av hans bedrifter var bland annat att sammanställa en ordspråksbok med österlenska uttryck "Ordstäv från Österlen" – en bok som säljs än idag. När Hugo dog i en ålder av 83 år sommaren 1968 beskrevs han som en hedersman av den gamla stammen, och i hans eftermäle har det sagts att "en mer ömsint vårdare av de museala skatterna får man leta efter".

Att Hugo Håkansson var en vän av ordning förstår man när man läser hans handskrivna katalog över sin samling. Fynden är ordnade sockenvis och i nummerordning. Det finns alltid detaljerade uppgifter om var, hur och av vem föremålet har hittats, och inte sällan en beskrivning av hur vackert föremålet i fråga är. Detta gör att hans samling har stort forskarvärde ännu idag. Hugo var dock, till skillnad från till exempel Per Persson, ingen vän av små flintavslag och halvfärdiga föremål. I hans samling finns bara praktfulla exemplar av yxor, skäror, pilspetsar, unika ben- och bronsföremål och inte minst en stor samling av vackra vikingatida pärlor.

Särtryck ur Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skånes tidskrift Österlent 2009:1