Per Persson - den aktade storsamlaren i Simris

Föddes år 1870 i Viarp

Per Persson var av lantbrukarätt och föddes år 1870 i Viarp. Som ung man övertog han faderns gård, som han senare överlät för att flytta in i Simris by. Där byggde han det hem som han sedan bodde kvar i med frun Anna och dottern Boel fram till sin död i december 1942. Han blev 72 år gammal. Redan som barn ska han ha börjat samla stenåldersfynd i markerna runt gården, som han sålde till dåtidens stora fornsakssamlare, patron Nilsson i Järrestadstorp. Denne måste tillsammans med den samlarvurmande folkskolläraren Cederholm i Simris folkskola ha inspirerat Per till att börja samla själv.

Drev en av Skånes största auktionsfirmor

Efter första världskriget slutade han definitivt med jordbruket för att på heltid och med framgång driva en av Skånes största auktionsfirmor tillsammans med stadsfiskal Sandberg. Ska man tro tidningarnas jubilartexter var Per över huvud taget en nitisk och duktig arbetare, som inte ”kände sig för god för något” utan med samma entusiasm åtog sig jobb som såväl stensprängare, dikare och taktjärare som skribent och novellist. I dödsannonserna beskrevs han som älskad och ärad av alla och en genuin ”bygdens son”, som inte vistats utanför Österlens gränser många dagar i sitt liv.

Verksam som journalist och novellförfattare

Under hela sitt liv var Per också verksam som journalist och novellförfattare. De flesta av hans berättelser utspelade sig i Österlens vikingatid eller medeltid. Han tillhörde en av de för tiden så typiska självlärda, allmänbildade personer som med lika stort intresse läste böcker om skånsk historia som samlade på lokala historier från förr genom att prata med ”de gamle i bygden”. Signaturen ”Biarn” hämtade Per från en av runstenarna i Simris.

Var en av de största privatsamlarna av fornsaker

Per Persson var en av de största privatsamlarna av fornsaker i Österlens historia. Innan den stora donationen 1936 hade Per skänkt ett otal fornsaker till Fornminnesföreningen, vars styrelse och arbetsutskott han också tillhörde under många år. Sammanlagt kan han nog ha bidragit med en tredjedel av alla de fornfynd som finns i samlingen idag.

4000 fynd...

Per påbörjade sin insamling av fornsaker den 20 januari 1933 enligt uppgifter i den gulnande, maskinskrivna katalog som hör till samlingen. Den omfattar ungefär 4000 fynd fördelat på 1267 fyndnummer. Vissa av numren omfattar hundratals småflintor samlade i glasburkar och cigarrlådor. Kanske är hans samling den mest värdefulla ur arkeologisk synvinkel. Per samlade inte bara på de sedvanliga hela och fina exemplaren av yxor, dolkar och pilspetsar som hans gelikar gjorde - han samlade på ALLT, även tillsynes oansenliga små flintavslag och krukskärvor. I vissa fall, speciellt i trakterna runt Simris, Gislövshammar och Simrislund, verkar han mer eller mindre ha dammsugit åkrarna på flinta. De minsta föremålen är knappt en halv centimeter stora. Han arbetade med andra ord helt i enlighet med modern arkeologisk inventeringsteknik.

Per Perssons glasburkar fulla med flinta. Foto: Ulrika Wallebom.

Österlens äldsta boplats låg i Simrislund

Per var sannolikt inte medveten om det själv, men i hans glasburkar har vi nu kunnat hitta spår av riktigt gamla bosättningar från jägarstenålder, som inte tillhör vanligheterna. Österlens äldsta boplats låg till exempel i Simrislund, kan vi numera konstatera. För den arkeologiska stenåldersforskningen är det något av en sensation när man som nu hittar en ny boplats med nästan 12 000 år på nacken.

Särtryck ur Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skånes tidskrift Österlent 2009:1.