Natur & miljö
Blomstervandring i Norremosse tisdag den 29 maj kl. 18.30. Läs mer här!
Historia
Under medeltiden var Östra Tommarp (Tumathorp) huvudort i trakten, med egen myntutgivning och ett större kloster. På 1100-talet grundades klostret i Tumathorp av premonstratenserorden.
Staden utvecklades till ett religiöst centrum, vilket fick stor betydelse för utvecklingen av lantbruk, kreatursavel och trädgårdsodling.
Tumathorps och klostrets storhetstid sträckte sig fram till en större brand 1304. En annan orsak till att det gick det sämre för Tumathorp på 1400-talet var Hansan, som lokaliserade sig i Simrishamn. När Tumathorp förlorade stadsprivilegiet år 1537 motade bönderna bort den siste munken 1570 och klostret förföll. Till en början var staden Simrishamn ett litet fiskeläge. Under 1600-talet övergick Simrishamn till att bli huvudort i trakten.
.
Ordet Simrishamn faller tillbaka på ordet ”simris” som kan betyda antingen källsprång eller vattensjuk mark. Öppna vattensamlingar fanns det i byn Simris som den nuvarande staden utvecklades utifrån. ”Hamn” har förstås aldrig betytt annat än hamn, därför blev det Simrishamn.
Den förste som anföll Simrishamn hette Sigurd Jorslafare som enligt Heimskringla kom seglade till "Svimraros" (Simris) år 1123 och härifrån göra plundringtåg mot Tommarp. Staden blev under den danska senmedeltiden en viktig hamn för trafik från Skåne till Bornholm. Den svenska tiden var inledningsvis inte lika positiv: stadens skyddande ekskog fick huggas ned på order av svenska armén som inte ville låta någon motståndsrörelse i stil med snapphanarna få skydd. Stadsborna sörjde över att de mist en försörjning då ollonsvinen bökade där. Dessutom betydde tullar, restriktioner för handeln med Danmark och Bornholm (som åter blev danskt 1660) m.m. att staden somnade in under en lång tid.
Under 1800-talet påbörjades en ny storhetstid. Skeppstrafiken tilltog och Simrishamn tillsammans med Brantevik blev de hamnar som registrerade flest fartyg i landet. Järnvägen Österlenbanan fick sin ena ändstation i Simrishamn. Även fisket, en annan huvudnäring, utvecklades rejält under dessa år. Trots detta dröjde det till sekelskiftet 1900 innan en riktig hamn där fartygen kunde angöra byggdes.
Efter andra världskriget har staden blivit ett centrum för turismen på Österlen och är ”Österlens huvudstad” vilket borgat för att det skett förhållandevis få rivningar av den äldre bebyggelsen i staden jämfört med många andra svenska städer.
