Österlens museum

Julpyssel

Lördag 2/12 kl. 10-13

När julen står för dörren är du välkommen att ta en paus i julstressen på Österlens museum. Vi julpysslar och gör bland annat girlanger, flätade hjärtkorgar, smällkarameller, garntomtar och kristyränglar. Drop-in. Ingen föranmälan. Pris: 60 kr, familjepris 200 kr (0 – 4 år gratis i vuxens sällskap).

Skyltsöndag på museet

Söndag 3/12 kl. 14-18

Museet håller extra öppet under skyltsöndagen. Riksspelman Sven Midgren och hans elever från Kulturskolan bjuder på levande musik. Vi bjuder på glögg, pepparkakor och lussekatter i Skrabban och inviger utställningen Fira jul, som i år har temat julklappar. Fri entré.

Boksläpp: Simrishamn 900 år del 3

Söndag 3/12 kl. 15-18

Den tredje och sista delen av trilogin Simrishamn 900 år har anlänt till museibutiken. Författarna finns på plats och presenterar sina kapitel i ett boksläpp kl. 15. Tillsammans med museichefen riktar de sedan blickarna framåt i en spaning för Simrishamn. Efter boksläppet finns författarna på plats i Skrabban för samtal och signering av boken. Fri entré.

Julberättelser

Lördag 9/12 kl. 13-14.30

Julen var en tid då magiska krafter och väsen, både onda och goda, var i farten. Maria Heijbel och museichef Egil Josefson delar med sig av berättelser, sägner och folktro inför jul. För vuxna och barn över 7 år. Pris: vuxen 150 kr, barn upp till 12 år 75 kr, inklusive adventsfika. Begränsat antal platser. Föranmälan senast 7/12 till: osterlens.museum@simrishamn.se

Visning av utställningen Öppna dörrar

Digitalt evenemang, titta när du vill

Museichef Lena Alebo visar utställningen Öppna dörrar och berättar om de utställda dörrarna och vad som hänt innanför dem. I utställningen visas historiska dörrar från Österlen som samlats in till Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne under årens lopp. Här finns dekorerade simrishamnsdörrar, dörrar från byar och fiskelägen, Varmbadhusets gamla dörrar och allmogemålade dörrar. Visningen är inspelad och du hittar den här: https://youtu.be/sG0qSvdkBo4

Fri entré till alla utställningar på Österlens museum

Simrishamn 900 år

Våning 2, Hafreborg

Den 31 december 2022 slog Österlens museum upp portarna för en ny basutställning om Simrishamn. Utställningen speglar platsens 900-åriga historia ur många olika perspektiv – som sillastad, köpmansstad och turiststad. I utställningsrummet på våning 2 ligger staden utbredd mellan landsbygden i väster och havet i öster. Här möter man stadens invånare och får via föremål, texter och filmer lära mer om händelser och utveckling. Teman som skildras är Fiske och Sjöfart, Kyrka och makt, Krig och katastrofer, Handel och köpmän, Barn och Unga, Hantverk och industri, Nöje och turism. Tidsperspektivet är 1100-talet till 1900-talet.

Upptäck med Nim och Nälla

Våning 2, Hafreborg

Tillsammans med illustratör Jenny Hargne har vi skapat ett barnspår till utställningen Simrishamn 900 år. Barnen får följa de kattinspirerade karaktärerna Nim och Nälla genom utställningen. Nim har tålamod och tycker om att berätta. Nälla gillar bus och har klätt ut sig till mås. Genom illustrationer, korta texter, pyssel och klurigheter uppmuntras barnen att ta del av utställningen och upptäcka Simrishamns historia. Ambitionen är att stimulera nyfikenhet och viljan till kunskap. Målgruppen är barn 4 – 10 år.

Jag kom ensam

Våning 3, Hafreborg

Utställningen handlar om de 500 judiska flyktingbarn som kom till Sverige från Nazityskland genom en internationell räddningsinsats, Kindertransport, under åren 1938 – 1939. Genom bland annat unika brev och fotografier som aldrig tidigare visats får vi följa barnen från tillvaron före kriget, under flykten och livet efteråt.

Jag kom ensam belyser en del av svensk, och europeisk, historia genom personliga öden och berättelser. Den handlar om barnens livsvillkor och de känslomässiga konsekvenserna av att skiljas från sina familjer. I utställningen finns också berättelsen om Sverige som en del av ett Europa i krig. Ett Sverige med flyktingkvoter, tillfälliga uppehållstillstånd och en tydlig målsättning att undvika en judisk flyktingvåg. Och ett Sverige där civilsamhället visar engagemang och bereder plats för flyktingbarnen.

Jag kom ensam är en vandringsutställning producerad av Forum för levande historia. Utställningen invigs 5/8 och pågår till 27/1 2024.

Österlenska väsen

Våning 1, Hafreborg

Att det mytiska sydskånska landskapet gett upphov till egna sägner och väsen är kanske inte förvånande. Från de trädbevuxna, lummiga kullarna vid Stenshuvud till de karga fiskelägena och tyst vilande åkrarna är det lätt att förstå hur olika sinnen och fantasier kan triggas igång. Animerad film och sägner för både stora och små om några av våra österlenska väsen.

Spåren av vår forntid

Våning 1, Hafreborg

Utställningen visar föremål ur våra samlingar från Österlens forntid och replikor av kläder från Bronsåldern.

Björkegrenska rederikontoret

Ett minimuseum i Björkegrenska gården, Storgatan 22, Simrishamn. Rederikontoret är öppet för besökare första lördagen i varje månad kl. 12-15 under perioden september till november. Fri entré.

Österlens museum har återställt det gamla Björkegrenska rederikontoret, som det sannolikt såg ut på 1880-talet, under redare Johan Daniel Björkegrens tid. Rederiverksamheten började redan i slutet av 1830-talet med skutfart längs Östersjöns kuster. Så småningom utökades verksamheten mot Europa och vidare över Atlanten till Syd- och Nordamerika. Återställandet av rederikontoret har gjorts i samarbete med Herrlinska stiftelsen och Föreningen Gamla Cimbrishamn, med bidrag från Riksantikvarieämbetet.

Skörda regnvatten

Museiträdgården

”Skörda regnvatten” är en installation i museets trädgård, skapad av Eva Mathiasson, Sophia Callmer och Susanna Widlundh. Här visas hur regnvatten kan samlas in, lagras och användas för att skapa hållbara trädgårdar och en bättre miljö för oss själva och kommande generationer. I samarbetet med Samhällsbyggnadsförvaltningen. Fri entré, inträde vid visning.

Bästa Biennalen/Bästa Festivalen är en regional satsning på barns och ungas möte med samtida konst som samordnar en återkommande konstfestivall vartannat år. I år tioårsjubilerar biennalen och i Simrishamn kommer konstnär Maria Lancing att arbeta tillsammans med barn och unga på ett historiskt tema som knyter an till Simrishamns 900-årsjubileum på torsdag 3 november och fredag 4 november. Varmt välkommen!

Bästa Biennalen/Bästa festivalen på 900-årstema! ”Simrishamn 900 år – måla vikingatid med Maria Lancing”

Fredag 3/11

Maria Lancing håller i workshops på Österlens museum.

Kom och skapa och inspireras av vikingatidens föremål, vikingaskepp, runskrifter och bronsskulpturer. Under hela 2023 firar vi att Simrishamn blir 900 år, i alla fall om man får tro den isländske skalden Snorre Sturlasons ”Kungasagor”. År 1123 kom nämligen den norske kungen Sigurd Jorsalafar hit med en hel vikingaflotta på 300 skepp och platsen Simrishamn nämns för första gången i skrift. Med anledning av detta håller Maria Lancing workshops på Österlens museum där vi gemensamt skapar ett historiskt vikingainspirerat konstverk på linneduk under Bästa Biennalen. Fredag 3/11 kl. 12-15. Plats: ”Skrabban”, Österlens museum, Storgatan 24, Simrishamn. Fri entré, drop-in, ingen föranmälan.

Bästa Biennalen/Bästa festivalen på 900-årstema! ”Simrishamn 900 år – måla vikingatid med Maria Lancing”

Lördag 4/11

Maria Lancing håller i workshops på Österlens museum.

Kom och skapa och inspireras av vikingatidens föremål, vikingaskepp, runskrifter och bronsskulpturer. Under hela 2023 firar vi att Simrishamn blir 900 år, i alla fall om man får tro den isländske skalden Snorre Sturlasons ”Kungasagor”. År 1123 kom nämligen den norske kungen Sigurd Jorsalafar hit med en hel vikingaflotta på 300 skepp och platsen Simrishamn nämns för första gången i skrift. Med anledning av detta håller Maria Lancing workshops på Österlens museum där vi gemensamt skapar ett historiskt vikingainspirerat konstverk på linneduk under Bästa Biennalen. Lördag 4/11 kl. 10-14. Plats: ”Skrabban”, Österlens museum, Storgatan 24, Simrishamn. Fri entré, drop-in, ingen föranmälan.

I Kulturguide Simrishamn hittar du de arrangemang som ordnas av kultur- och fritidsförvaltningen. Här finns alla de arrangemang som sker på Österlens museum:

Här hittar du den senaste upplagan av Kulturguide Simrishamn.

Du kan även kan hämta ditt tryckta exemplar på Österlens museum, Kontakt Simrishamn, Simrishamns bibliotek eller på Simrishamns turistcenter.

I museibutiken hittar du trevliga presenter med lokalhistorisk anknytning, souvenirer från museet, smycken föreställande hällristningarna utanför Simrishamn, böcker, österlenkryddor och förstås mycket annat. Museibutiken hittar du precis innanför entrén på museet och vi har samma öppettider som museet. Välkommen in och gör ett besök!

Våra historiska smycken

Här kan du se de historiska smycken som finns till försäljning på Österlens museum i Simrishamn. Smyckena är tillverkade av guldsmed Ola Lancing, Simrishamn. Vi kan skicka smycken på beställning, endast rekommenderat brev, frakt- och rek.avgift tillkommer. Är du intresserad av att beställa något av våra historiska smycken eller har frågor kontakta oss: osterlens.museum@simrishamn.se

Dessa smycken finns tillgängliga för försäljning

Gårdlösafibulan

Silver 1075 kr.
Storlek 4,5 cm.

Hittad på Gårdlösaåsen på Österlen. I fibulan står inristat Ekunwodr (kan tolkas som ”Jag, den orasande”) och är en av de äldsta runraderna i Skandinavien. Från 200-talet.

Skillingehjorten

Silver 625 kr.
Storlek 3,2 cm.

Orginalet var ett spänne som var till för att hålla samman klädedräkten. Från 400-550 e Kr.

Järrestadamuletten

Silver 1075 kr.
Storlek 2,5 cm.

Originalet hittades i samband med utgrävningarna vid byggnationen av nya väg 11. Torshammare och eldstål. Från yngre järnålder.

Tobis

Silver. Örhänge i par 950 kr. Berlock 450 kr.
Storlek 4,5 cm.

Originalet tillverkat kring förra sekelskiftet av guldsmeden Julius Ferdinand Lindqvist vid Lilla Torg i Simrishamn.

Ängel

Silver. Örhänge i par 950 kr. Berlock 450 kr.
Storlek 2,2 cm.

Originalet tillverkat kring förra sekelskiftet av guldsmeden Julius Ferdinand Lindqvist vid Lilla Torg i Simrishamn.

Brakteat

Silver. Hänge 825 kr.
Storlek 3 cm.

Originalet funnet vid Haväng. Föreställer Odin, Sleipner och korparna. Folkvandringstid 400-550 e Kr.

Himmelrikets nyckel

Brons. Hänge 5 cm 775 kr.
Silver. Hänge 5 cm 1 550 kr.
Silver. Hänge 3 cm 850 kr.
Silver. Hänge 2 cm 625 kr.
Silver. Örhängen, par 1325 kr.

Guld. Hänge 3 cm 6 650 kr. Hänge 2 cm 5 050 kr.

Originalet funnet vid Verkeån, Haväng. Från 800-talet.

Yxmannen

Silver 425 kr.
Storlek 4 cm.

Hällristning från Yxornas häll i Simrislund. Cirka 1300-1100 f kr.

Syring

Ringen till höger i bild finns till försäljning.

Silver 775 kr.

Kopia ur museets samlingar. 1800-talet.

Dansaren

Silver. Hänge 650 kr.

Silver. Örhängen, par 1 350 kr.

Hämtad från Österlens mest kända hällristningsfält. Dansarens häll ligger mellan Järrestad och Gladsax. 1100-500 f Kr.

Hällristningsfot

Brons. Berlock 225 kr.

Silver. Berlock 475 kr. Örhängen, par 950 kr.

Storlek 2,6 cm.

Efter hällristningsmotiv från Dansarens häll mellan Gladsax och Järrestad.

Simrisringen

Silver. Halssmycke 2 550 kr. Armring 1 650 kr.

Förebild från en halsring från seklerna närmast efter Kristi födelse. Hittades vid Bjersjöbacken norr om Simris by.

Silverkedjor

42 cm pansar: 265 kr.

45 cm pansar: 265 kr.

42 cm ärtlänk: 275 kr.

45 cm ärtlänk: 275 kr.

70 cm ärtlänk: 350 kr.

Bronskedja

325 kr.

Läderrem

60 kr.

Ladda ner gratis-appen Simrishamn 900 år
Vi har plockat ut sexton platser som vi vill berätta om i centrala Simrishamn och som går att besöka via appen. Här får du veta mer om byggnader, parker och människor, vardag och nöjen och allt som hör en småstad som Simrishamn till. Appen är både på svenska och engelska. Den finns både för iPhone och Android och du hittar den i AppStore och på Google Play, sök på ”Simrishamn 900 år”.

Simrishamn fyller 900 år
2023 är det 900 år sedan som Simrishamn som plats uppmärksammades första gången i skrift. Om man får tro Kungasagorna i Heimskringlan det vill säga. Sigurd Jorsalafar kom då till platsen som han benämner Svimraros, med 300 skepp i följe. Os betyder mynning och finns också i andra ortnamn som t ex Västerås (västar Aros) och Osby. Namnet Svimraros kan tolkas som ”Svimbers mynning”, det vill säga Tommarpsåns utlopp.

Lär dig mer om Simrishamns spännande historia
Simrishamn är en av Skånes minsta städer och har idag cirka 7000 invånare. Som när det gäller de flesta städer kan Simrishamn visa upp perioder av uppgång och fall, av pest och krig som minskat och plågat stadens befolkning. Här har skett ständig inflyttning och utflyttning av personer och grupper. Hit kom lübeckarna för att köpa upp sill under medeltiden. Många stannade kvar. Hit kom köpmän från hela södra Sverige för att sätta upp sina verksamheter och flyktingar från Östersjöländerna i perioder. Härifrån flyttade de som ville skaffa sig högre utbildningar, de som for till Amerika, Bornholm eller Tyskland för att skaffa sig ett bättre liv och de som inte fann arbete under rationaliseringstider. En stad i ständig förändring.

Ladda ner gratis-appen Fornminnen på Österlen

Kulturlandskapet på Österlen har mycket att berätta för den som är uppmärksam. Här finns synliga spår av mänsklig närvaro och aktivitet från stenåldern och framåt. Österlens museum driver sedan flera år tillbaka projektet Se och vårda, där vi med bidrag från Länsstyrelsen tar hand om och tillgängliggör ett stort antal fornlämningar.

I appen Fornminnen på Österlen har vi valt ut 14 platser som berättar om Österlens förhistoria, från stenåldern fram till medeltiden. Med appen i handen kan du ge dig ut och upptäcka ett kulturlandskap med flera tusen år på nacken. Appen är gratis att använda och du hittar den där appar finns.

De fornminnen som representerar stenåldern i vår app är främst dösar och gånggrifter. De byggdes av stenåldersbönder för 5500 – 5000 år sedan. I närheten av de stora gravarna har en grupp av människor bott, kanske ett par familjer. Men efter deras boplatser finns inget synligt ovan jord.

Från bronsåldern för ca 3000 år sedan kommer de spännande hällristningarna, som vi har flera av på Österlen. Samtida med hällristningarna är högarna, som ofta ligger placerade på höjdsträckningar och syns vida omkring.

Järnåldern, som vi kallar perioden 500 f Kr till 1050 e Kr, inbegriper också vikingatiden. I Östra Herrestad har vi funnit en intressant koppling mellan en runsten och en skeppssättning från vikingatid.

Det mest kända minnesmärket från medeltiden är naturligtvis Glimmingehus, Nordens bäst bevarade medeltidsborg. Men det finns mer att upptäcka. I Gladsax ligger resterna efter fru Ides borg från 1300-talet. Om fru Ide och Gladsaxehus spännande historia kan du läsa mer i appen.

Välkommen till Österlens förhistoria!

Visste du att mer än 50 % av alla Skånes hällristningar finns på Österlen? I det österlenska kulturlandskapet finns spår efter bronsåldern nästan överallt. De stora bronsåldershögarna ligger utspridda på åkrarna och på stenhällarna kan du hitta bilder som är mer än 3000 år gamla. Hällristningarna har ett rikt bildspråk med motiv av skepp, yxor, cirklar, hästar, ryttare, mantlar, yxbärare, spiraler, skålgropar, fötter och liknande.

Motiven här på Österlen har stora likheter med hällristningarna som finns på Bornholm, något som kanske inte är helt oväntat med tanke på närheten till danska ön Bornholm.

En av nordens största platser för hällristningar – med så mycket som 1200 bilder på – finns utanför Järrestad och kallas för ”Dansarens häll”. ”Dansarens häll” är internationellt känd och lockar besökare från hela världen eftersom motivet med en dansare är unik i sitt slag.

Alldeles i närheten av Simrishamn hittar du två tillgängliga, kulturhistoriska vandringsleder, dels (1) Hällristningsleden och (2) Jätteleden.

Hällristningsleden

Österlens museum har en enkel vandringsled mellan de två större hällristningsfälten i Simrishamn. Leden är cirka 1.5 km lång, fram och tillbaka, och är markerad med korta rödmålade stolpar och röda pilar. Man vandrar genom betesmarker och passerar över/genom stängsel och vi ber dig att se till att stänga efter dig så att betesdjuren inte kommer ut. Startpunkt för vandringen och parkering är vid Yxornas häll vid Branteviksvägen. Parkera öster om vägen, hällristningarna ligger väster om vägen – det är väl skyltat, med bra parkering.

Yxornas häll
Strax söder om Simrishamn ligger ett av Skandinaviens viktigaste hällristningsområde. Den ena hällen nästan nere vid stranden kallas Yxornas häll. Ristningarna här är också bland de äldsta i Skandinaviens bronsålderskultur. Bilderna hittades i slutet av 1800-talet. Du finner många yxor, skepp och en del solhjul, men också människofigurer. En man bär på en yxa som är långt större än han själv. Högst upp på hällen är inhugget en njurformad figur tillsammans med en häst och ett skepp. Forskarna har tolkat att den njurformade figuren föreställer en mantel. Det finns också en tolkning som säger att mantelristningen kan visa solens vandring över himlavalvet ombord på ett skepp tillsammans med sina hjälpare hästen och ormen. Från Yxornas häll kan du vandra vidare genom hagmarkerna till nästa hällristningsplats Stenkilsristningen.

Stenkilsristningen
Stenkilsristningen var den första i landskapet öppet liggande hällristning man fann på Österlen. Här finns 65 bilder och över 100 skålgropar och variationen på motiven är stor. Det är skepp, människor med yxor, hästar och hjulkors. Platsen avslöjar något om ceremonierna under bronsåldern. Här finns tre yxbärande män, som är vittrade och svåra att hitta. Det finns också ett stort skepp med hästhuvud på båda stävarna. Från platsen kan man vissa dagar, i rätt ljus se ända till Bornholm. Om man vill vara säker på att se ristningarna tydligt ska man komma efter mörkrets inbrott och belysa hällen från sidan med en ficklampa.

I vår folder Hällristningsleden finns en karta över vandringsleden och mer information om de båda platserna.

Jätteleden

Österlens museum har också en vandringsled i det forntida landskapet söder om Gröstorp. Enligt en urgammal sägen ligger en jätte begravd strax utanför Gröstorp, i utmarkerna till Jarlens ägor i Järrestad. Den nya leden tillgängliggör Kvejsahöj, Stenstuan utanför Gröstorp och Pittjestenen – en vandring som omfattar stenåldern, bronsåldern och järnåldern i det österlenska landskapet. Startpunkt för vandringen är vid kanten av gamla Järrestadvägen (väg 1537). Här finns anlagd parkeringsplats, grillplats och informationsskylt om Jätteleden. Leden är skyltad och finns också med i appen Fornminnen på Österlen, som är gratis att ladda ner och använda. Appen finns i valfri app-butik. Vandringen är cirka 1,7 km sammanlagt.

I vår folder Välkommen att vandra Jätteleden  finns en karta och mer information. Projektet är finansierat med medel från EU:s landsbygdsprogram, Länsstyrelsen i Skåne, Region Skånes Miljövårdsfond och Gustav VI Adolfs fond.

Under hösten 2011 startade Österlens museum projekt Se och vårda. Projektets syfte är att vårda och tillgängliggöra fornlämningar på Österlen, samt att inventera och underhålla informationsskyltar. Vi har avtal med Länsstyrelsen i Skåne län där uppdraget är att vårda 19 fornlämningsmiljöer i Simrishamns kommun mot ett ekonomiskt bidrag. Därtill vårdar vi Yxornas häll, som ligger under Statens Fastighetsverk. Läs mer om arbetet under 2022 i Rapport till Länsstyrelsen

I uppdraget ingår även att se över skyltningen av fornlämningar och kulturmiljöer och att underhålla skyltarna, samt att i samråd med länsstyrelsen plocka bort, alternativt byta ut de skyltar som inte uppfyller kravet för god skyltning. Omkring 25 st informationsskyltar har inventerats och underhållits.

Se och vårda är ett pågående projekt och vi har sammanställt en broschyr med information om alla våra vårdobjekt och en karta med markerade fornlämningar. Läs mer om Österlens fornlämningar och hitta dem med kartans hjälp ute i landskapet: Fornlämningar inom projektet Se och vårda

Magasinet finns på industriområdet strax bakom stationen i Simrishamn, på adressen Lädergatan 4 i kvarteret Garvaren. Här finns forskarrum, föremålsmagasin och arkiv samlade under ett tak.

Vi har öppet för bokade besök tisdagar kl. 10-15 samt första torsdagen i varje månad kl. 17-20. Boka ditt besök via e-post till: garvaren@simrishamn.se

Ange i bokningen vad du vill titta närmare på i våra samlingar och arkiv så förbereder vi ditt besök.

Grupper kan boka visningar i magasinet till en kostnad av 600 kr exklusive moms, skolklasser betalar 470 kr.

En hundraårig kulturskatt

I samlingarna på Österlens museum finns över 230 000 föremål, böcker och arkivalier. Mest kända är kanske textilskatterna, de knypplade spetsarna, allmogemöblerna med målade skåp och kistor, gamla foton från Simrishamn och byarna samt minnena från sjöfartens storhetstid.

Samlingarna ägs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne och förvaltas av Österlens museum / Simrishamns kommun.

Sedan samlandet startade år 1916 har samlingarna växt och behovet av ett nytt, ändamålsenligt museimagasin och arkiv blivit allt mer trängande. Arbetet med att hitta ett ändamålsenligt hus har pågått sedan 2011.

I oktober 2018 fick vi så nycklarna till Garvaren och huset invigdes under festliga former. Nu kunde flytten från de gamla magasinen påbörjas! Tio dåliga magasinsutrymmen på vindar, uthus och källare skulle tömmas och föremålen samlas i ändamålsenliga lokaler. Tre år senare, den 10 september 2021, kunde vi öppna upp vårt nya magasin med hela museisamlingen, arkivet och boksamlingen under ett tak, på 3000 kvadratmeter.

Nu gör vi denna österlenska kulturskatt tillgänglig för alla! Vi välkomnar allmänheten, forskare och skolklasser till Garvaren för att få se föremålen och det stora arkivet bakom museets kulisser.

Inför öppnandet av magasinet för allmänheten gjordes en film som visar något av vad som finns i vårt stora magasin.

Här presenterar vi utvalda föremål och foton och ger samtidigt en inblick i vad som finns i våra samlingar av både föremål och arkivalier. Artikelserien startades i mars 2019 på vår Facebook-sida och där kan du också följa den. Den sista fredagen i varje månad presenteras ett nytt föremål. Samtliga artiklar är skrivna av personal samt faktagranskade av antikvarier och arkivarie vid Österlens museum.

Vill du gå tillbaka och läsa artiklar om föremål från 2019 och framåt? Scrolla neråt så hittar du hela serien Månadens föremål längre ner.

Har du uppgifter att lämna kring de föremål och fotografier ur arkivet som presenteras här? Kontakta gärna vår föremålsantikvarie Ulrika Wallebom per e-post: ulrika.wallebom@simrishamn.se

Sök i våra samlingar: osmu.kulturhotell.se

Månadens föremål 2023

Augusti: Brandspruta

Simrishamn har råkat ut för många förödande bränder genom århundradena, inte minst under 1700-talet när många hus ännu hade tak av lättantändlig halm. I augusti 1733 blev inte mindre än 37 gårdar lågornas rov; de utgjorde mer än hälften av stadens gårdar på den tiden. Tio år senare kom ett förbud att bygga fler hus med halmtak, istället skulle alla hus förses med de mer brandsäkra och tåliga tegeltaken. Lägligt nog fanns sedan ett par år ett eget tegelbruk i utkanten av staden, på platsens för dagens norra koloniområde.

I och med detta påbud förbättrades stadens motståndskraft mot vådeld samtidigt som stadens bebyggelse ändrade utseende för gott. I takt med att de gula halmtaken byttes mot röda tegeltak blev de stora stadsbränderna allt färre. Idag är det åter populärt med halmtak när man renoverar sitt hus, åtminstone ute i byarna.

Månadens föremål är en handpumpad pytsspruta såld av järnhandlare A.J. Samuelsson vid Stortorget i slutet av 1800-talet. Varje fastighetsägare var tvungen att inneha brandspruta, vattenhinkar, stege och brandhake för brandförsäkringens skull. Brandsprutan finns utställd tillsammans med en vattenhink från en lokal brandbil och en brandhake från Björkegrenska gården i vår jubileumsutställning ”Simrishamn 900 år”, och tillsammans minner de om den nedärvda rädslan för ”den röde hanen” som genom historien varit så förödande för stadens befolkning.

Tänk om man hade haft brandvarnare på den tiden, så som idag finns i varje hushåll. Passa på att kolla så din funkar där hemma! De räddar liv.

Ulrika Wallebom, antikvarie

Foto: Peter Carlsson

Juli: Baddräkt (ÖM 10490)

Har ni hoppat i baddräkten ännu? Så här mitt i sommaren är det hög tid!

Baddräkten på bilden är av märket ”Fabulastic” och är från 1960-talet. Den är oanvänd och kommer från en nedlagd butik på Storgatan, där Bengt Almgrens foto senare flyttade in 1978. Titta gärna närmare på baddräkten i vår utställning ”Simrishamn 900 år” på Österlens museum. Vi har fri entré till alla våra utställningar.

1960-talets baddräkter var täckande med moderna mönster. Nya material och kroppsideal gjorde sig gällande. Det var också på 1960-talet som bikinin gjorde sin entré. Enligt många ett mycket vågat plagg, om man jämför med 1950-talets badmode.

I början av 1900-talet tillverkades badkläder i bomullstrikå och på 1930-talet i ylle, som höll formen bättre när tyget blev blött. Badkläder från den tiden var inte egentligen inte ämnade att simma i. Idag tillverkas de flesta badkläder av nylon, ibland uppblandat med lycra. Nylon är en stark fiber som erbjuder en bra passform, drar till sig lite vatten och torkar snabbt.

Bra badkläder speglar balansen mellan nytta och mode. Idag är badmodet väldigt varierat och vi kan välja efter tycke och smak. Många gånger ser vi också att äldre tiders trender kommer tillbaka igen.

Ta ett dopp och njut av sommaren!

Mari Hansen, antikvarie Österlens museum

Foto: Peter Carlsson samt bild ur vårt arkiv.

Juni: Tegelbruket

Allt sedan 1700-talet har det funnits tegelbruk på olika platser i Simrishamn, bland annat nedanför Åbackarna i norra delen av staden. Cimbrishamns Tegelbruk AB, som syns på detta foto, låg där bostadsområdet Bruket ligger idag. Verksamheten startade 1899 och var för tiden en modernt driven tegelbruksanläggning.

Under den senare delen av 1800-talet hade tegelbruken fått ett uppsving. I Byggnads- och Brandstadgan från 1874, som rör nybyggnation i städer kan man läsa: ”Byggnad får ej täckas med halm, torf, spån, bräder eller annat eldfängt ämne; utan skall till täckningen begagnas med tegel, skiffer, plåtar eller annat ämne, som pröfvas i afseende å eldfara tryggande.”

Nybyggda hus skulle uppföras i murtegel och förses med tegeltak. Tegel är relativt brandfast och hade dessutom låg tillverkningskostnad; råvaran fanns i marken och arbetskraften var billig. Men även för jordbruket var tegeltillverkningen viktig, med hjälp av dräneringsrör i tegel kunde vatten ledas bort från vattensjuka marker så att odlingsarealen ökade.

Till vänster i bilden syns lertaget. Därifrån transporterades både rödbrännande och gulbrännande lera på en smalspårig järnväg till tegelbruket för att formas, torkas och brännas.

På 1960-talet, tiden då miljonprogrammet skulle förverkligas, krävdes ytterligare effektivisering vid husbyggnation. Prefabricerade betongelement ansågs vara framtidens melodi, på bekostnad av teglet.

Cimbrishamns tegelbruk lades ner 1965. Byggnaderna revs 1969, för att lämna plats åt bostadsområdet Bruket som började byggas 1971.

Fotografiet är taget 1927 av Oscar Bladh, och tavlan är skänkt till samlingarna av en privatperson för ett par år sedan. Den finns utställd i vår basutställning ”Simrishamn 900 år”. Foto av Peter Carlsson.

Annette Glimberg, arkivansvarig Österlens museum

Maj: Fartygsmålning (ÖM12625)

April: Singlade bollar

Nu är våren kommen, nu är våren här! Lite kall i vinden, men ändå så kär! Och nu kan vi flytta lekarna utomhus. Varför inte kasta boll? Månadens föremål har en gång i tiden använts för nöjes skull och är också prov på återbruk.

Kerstin Holm (1899-1984) har i sina barndomsminnen skrivit om lekar med singlade bollar vid Björkegrens magasin på Laxgatan i Simrishamn. Då kallades det att ”hotta boll”. ”Hotta” betyder kasta. Det gällde att träffa luckorna i magasinsbyggnaden. ”Lyckades man klara alla arton luckorna var man duktig”, skriver hon i boken Så levde vi.

En singlad boll är en leksak som tillverkats av textilt material som blivit över, till exempel tygtrasor och garnrester. Stommen består ofta av en kork eller en liten boll av tyg eller garn. Runt stommen har man sedan lindat garn tills bollen fått den storlek man önskade. Efter det har bollen utsmyckats med broderier i färgglatt garn – langettstygn efter langettstygn – tills hela ytan täckts. Ordet singla betyder i detta fall att sy, singling är en sömnadsterm och just langettsöm är karaktäristiskt för de singlade bollarna. Den geografiska förekomsten av singlade bollar sträcker sig från trakten runt Kalmar och vidare söderut till Skåne, Danmark och norra Tyskland.

I våra samlingar finns de här singlade bollarna tillverkade och skänkta av systrarna Ingeborg Persson och Inga-Marta Nilsson samt fru Edit Hallström år 1968. Bollarna finns utställda i vår basutställning Simrishamn 900 år.

Maria Heijbel, kommunikatör Österlens museum

Mars: Stylus – en medeltida penna

Månadens föremål (ÖM 14207) är ett mycket gammalt skrivredskap från vår jubileumsstad Simrishamn. Föremålet som är av ben kallas stylus och dateras till äldre medeltid, det vill säga omkring 1100-talet fram till mitten av 1200-talet. Med denna benpenna skrev man på tavlor klädda med vax. Man skrev med den spetsiga änden och suddade med den trubbiga – precis som med senare tiders griffeltavlor kunde vaxtavlorna användas om och om igen. De var i form och storlek inte helt olika dagens Ipads, som numera ofta förekommer tillsammans med digitala stylus.

Under medeltiden var det i första hand kyrkans män som var skrivkunniga. Från mitten av 1100-talet handhades skötseln av och predikan i vår stadskyrka S:t Nicolaus av munkarna från det nyinrättade premonstratenserklostret i den närbelägna staden Tumathorp. De hade kommit hitvandrande från sitt moderkloster i nordöstra Frankrike och förde med sig många nyheter och vetenskaper. Skrivkonsten var en av dem. I sina vita kappor och höga baretter på huvudena måste dessa ”vitbröder” ha setts som främmande fåglar på Österlen. Munkarnas annektering av kyrkan i Simrishamn kanske inte sågs med blida ögon av alla. Privilegiebrevet från 1161, där kung Valdemar I stadfäster övertagandet ”av den vackra kyrkan Nicolai i Symbirshafn” finns bevarat på Rigsarkivet i Köpenhamn. Texten är inte helt enkel att tyda. Att kunna läsa och skriva var på många sätt ett maktmedel, då som nu.

Med lite fantasi kan man tänka sig att det var en av dessa munkar som en dag tappade sin penna på ett av sina besök i den framväxande staden Simrishamn. Flera hundra år senare hittades den av fru Agnes Osterman i trädgården till Cimbrishamnsbladets redaktion på Stora Norregatan, inte långt ifrån kyrkan. Hon donerade fyndet till museets samlingar 1924.

Stylusen finns utställd i jubileumsutställningen Simrishamn 900 år på Österlens museum. Foto: Peter Carlsson.

/Ulrika Wallebom, antikvarie

Februari: Serveringsbricka

Så här års kan vädret vara ganska bistert här på Österlen och i skrivandets stund är det verkligen innesittarväder. Vad passar då bättre än att gå på café, träffa bekanta och värma sig med kaffe och fastlagsbulle! Månadens föremål blir därför en rund serveringsbricka i silver med texten THULINS präntat längs kanten. Den är märkt ÖM 11945 i våra samlingar och har tillhört Thulins konditori på Storgatan i Simrishamn.

Thulins konditori startades 1910 av Ida Thulin och maken skomakare Jöns Trulsson Thulin. Ida Thulin började verksamheten hemma i sitt eget kök på nedre Storgatan i Simrishamn. Där bakades bullar, kakor och wienerbröd. Så småningom fick konditoriet egen adress på Storgatan 5, med plats för sittande gäster. Jöns Trulsson Thulin avled 1916 och Ida drev konditoriet vidare på egen hand med stor framgång. Hon avled 1932. De äldre fotografierna, som finns i Fornminnesföreningens arkiv på Österlens museum, visar Thulins Conditori när det var ganska nyöppnat.

Konditoriet var länge känt för sina runda, tjocka pepparkakor och kanske har dessa serverats på just det här fatet. I Österlens museums bok Kakbak i gamla Simrishamn finns receptet på Thulins pepparkakor, för den som vill ge sig på att baka hemma. Kakboken finns att köpa i vår museibutik.

Trots att själva konditoriet idag är nedlagt vet varje simrishamnare att det låg på Storgatan 5, där Fastighetsbyrån idag har sina lokaler. Och många simrishamnare har säkert minnen från besök på Thulins konditori. Vi på Österlens museum tar gärna del av era berättelser. Har du minnen kopplade till Thulins konditori mejla oss: garvaren@simrishamn.se

Serveringsbrickan finns utställd i Simrishamn 900 år på Österlens museum. Foto: Peter Carlsson.

Maria Heijbel, kommunikatör på Österlens museum

Januari: Kälke

Då som nu har barnen i Simrishamn om vintrarna roat sig med att åka utför den branta backen i Brunnsparken. När det finns och fanns snö, vill säga. Då kan det gå riktigt fort och det gäller att se upp i backen. En kälke kan ju också vara bra att dra hem saker på eller om en blir trött i benen och behöver bli dragen hem. Den här kälken, märkt ÖM 71/109, har tillhört murare Ingemanssons familj på Lilla Norregatan i Simrishamn och inkom till samlingarna 1971. Kälken finns utställd i jubileumsutställningen Simrishamn 900 år. Foto: Peter Carlsson.

Ulrika Wallebom och Maria Heijbel, Österlens museum

Månadens föremål 2022

Från och med mars valde vi att pausa månadens föremål på grund av omfattande arbete med utställningen Simrishamn 900 år, som invigdes på nyårsafton 2022.

Februari: Ehrnbergs vagn

Januari: En släktutredning från Hannas

Månadens föremål 2021

December: Julgransbelysning från 1950-talet

November: Skråkista

Oktober: Ålatjiva

Fiskestopp, föreskrifter, fredningstider, tillstånd, licenser, anmälan av fångstkvoter och så vidare är synonymer med yrkesfiskares vardag idag. Arbetsplatsen havet har till viss del bytts ut mot ett skrivbord.

Ålakupan eller ålatjivan på skånska kan symbolisera en enklare, men kanske också mindre medveten tid, då ”fiske var fiske”. Fångstfällor av den här typen fanns redan under förhistorisk tid, men användes långt in på 1900-talet. Tjivan på bilden, märkt ÖM 11453, är tillverkad av flätade vidjor av en, och förvaras i fiske- och sjöfartsavdelningen på museimagasinet Garvaren.

Ronnie Celander, praktikant på Österlens museum

Augusti: Stenvagn

Vi använder dagligen olika typer av vagnar, kärror och andra transportmedel för att underlätta tillvaron. Ofta utan att fundera närmare över det, till exempel när man som vi flyttat museiföremål med truckar och andra rullande hjälpmedel. I samlingarna i museets nya magasin Garvaren finns vagnar och andra ekipage som skvallrar om att behovet var minst lika stort förr i tiden.

I ett av magasinsutrymmena hittar man bland annat barnvagnar, skottkärror och rullstolar från olika epoker. Ett exempel är en rullstol från Tunbyholms slott med vackert flätad rygg- och fotstöd och andra fina detaljer. Andra ser inte mycket ut för världen, men gjorde säkert livet lättare. Som den stenvagn som flyttades in till magasinet från lantbruksmuseet i Hammenhög i början av sommaren. En sådan kunde säkert behövas både inom lantbruket och vid andra tillfällen då stora stenar skulle flyttas. En liknande vagn vet vi användes när den så kallade Wranér-stenen i Tommarp år 1929 skulle resas till minne av bygdens store son Henrik Wranér (1853-1908). Stenen vägde så mycket som 6200 kg.

Stenvagnen som nu står på plats i Garvaren är av trä och sänkbar och består av tre kraftiga träslanor och trähjul klädda av metall. Den är 2,40 meter lång och 1,25 meter bred. Denna typ av vagn var vanligt förekommande bland bönder under 1800-talet och början av 1900-talet för att frakta bort stenar från fälten. Däremot har de sällan bevarats så länge att de hamnat på museum. ”De användes ofta till dess att de sönderföll och blev till kaffeved”, enligt Sven-Ingemar Nilsson på lantbruksmuseet.

Ronnie Celander, praktikant på Österlens museum

Juni: Leksaksbil

En leksaksbil av pressad litograferad plåt tillverkad av Ernst Paul Lehmanns Patentwerk i Brandenburg. Vem denna leksak tillhört och hur den tillförts samlingarna på Österlens museum är tyvärr okänt, men mekaniska leksaker som denna blev mycket populära under första halvan av 1900-talet innan plasten gjorde sitt intåg inom leksakstillverkningen. Många av dessa leksaker var precis som denna bil försedd med en motor bestående av en liten stålfjäder som likt en klocka kan vridas upp med nyckel.

Skräddarsonen Ernst Paul Lehmann föddes 1856 men istället för att välja faderns yrke blev han uppfinnare och leksaksfabrikör. Fabriken i Brandenburg blev mycket framgångsrik, en stor del av tillverkningen gick på export. Med en arbetsstyrka på mellan 600 och 800 personer, de flesta kvinnor, var den stadens största arbetsgivare. Lehmann dog 1934 och fabriken som efter kriget hamnat i DDR förstatligades 1948. Tillverkningen var igång till 1991.

I samband med att jag arbetade med Archeomusicautställningen på Archäologisches Landesmuseum i Brandenburg för några år sedan hade jag glädjen att även besöka det fina lilla stadsmuséet. Här har man en stor utställning med dessa fantastiska leksaker. Det är ett besök jag varmt rekommenderar!

Håkan Cerne, projektanställd antikvarie, Österlens museum

Maj: Klut

Sedan några veckor tillbaka har vi en nygammal medarbetare på plats som hjälper oss att packa upp de sista textilierna i vårt nya textilmagasin i Garvaren. Oline Sörensen är arkivarie och antikvarie och har jobbat med våra textila samlingar även tidigare. Nu i vår och sommar ska hon ägna en eftermiddag i veckan åt att ställa iordning det sista i hyllor och skåp inför öppningen av magasinet den 10 september. Då räknar vi nämligen med att vara färdiga med vår mångåriga flytt!

Oline har under de första veckorna arbetat med att hänga upp de rullade textilierna i särskilda ställ, men nu har turen kommit till klutarna. Vi har en hel mängd av klutar i samlingarna av olika typ och ålder, gemensamt för de flesta är att de är vackert utsmyckade med knypplad spets och broderade monogram. Några av dem kommer att vara utställda och monterade på särskilda papphuvuden som vi köpt in till magasinet. Vi tycker att kombinationen av de moderna huvudena och de gamla klutarna är ganska häftig!

Månadens föremål är en sirligt utformad klut (ÖM 9294) som inkom till samlingarna tillsammans med en hel kvinnodräkt, med tröja, särk och brudlist på 1940-talet. Den ska ha sitt ursprung från någonstans i Järrestads härad. Dräkten var i sin helhet utställd på Hafreborg från invigningen 1954, då som en sorgdräkt.

Kluten bars av den gifta kvinnan och ingick i den skånska allmogedräkten från slutet av 1600-talet och fram till mitten av 1800-talet. På Österlen levde bruket av klut vid högtider kvar lite längre, fram till 1880-talet.

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

April: Vindflöjel

I vår har arbetet med att ordna upp föremålen i museimagasinet Garvaren oförtrutet fortsatt. Vi vill gärna lyfta fram några av föremålen i små tematiserade miniutställningar som kan vara intressanta för besökare att se när vi väl får öppna upp magasinet för besök. I början av april har lite tid ägnats åt att leta fram trevliga smidesföremål från det före detta smidesmuseet i Gislöv, vars samlingar numera finns i Garvaren. Inte minst byggnadssmidet från denna omfattande smidessamling är väldigt fint.

Ett föremål som blev en liten överraskning var en fantasieggande, drakformad vindflöjel, märkt ”JJS 1824”. I smideskatalogen var den endast registrerad som ”en väderflöjel på stång, med drakhuvud, med okänd fyndort”. Men vid en närmare titt fanns en äldre märkning (ÖM 8271) som ledde spåren vidare till våra äldre accessionskataloger. Och där fick vi information om vem som skänkt flöjeln och var den suttit – alltid välkommen information som gör föremålen mångdubbelt mer värda i en museimans ögon!

Det visade sig att flöjeln skänkts till museet år 1940 av målarmästare J Ehrenberg, och att flöjeln suttit på hans då hundraåriga hus i Simrishamn. Huset ska ha legat i norra änden av Norregatan, och varit ”ett hörnhus å Lasarettstomten”. En titt i en samtida telefonkatalog preciserar adressen till Strandgatan 2. Flöjelns datering antyder att den prytt ett äldre hus som stått på tomten tidigare…

Målarmästare Ehrenberg återfinns i arkivet i Garvaren, i form av uppskattande artikel om honom i lokaltidningen på hans 50-årsdag i januari 1926. Han beskrivs som en av stadens dugligaste och mest kända hantverksmän, född i Anderslöv, men bosatt som mästare i Cimbrishamn sedan 1907. Även invald som förtroendevald i flera av stadens styrelser, bland annat i Hantverksföreningen. Och uppenbarligen med förkärlek för det lokala kulturarvet.

När man ägnar en stund åt ett föremål på detta sätt visar det sig ofta bära på en djupare historia än man anar från början, och det är ett av de stora glädjeämnena med att jobba som antikvarie på museimagasinet Garvaren.

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

Mars: Kabinettskåp

Under vårvintern har arbetet fortsatt med att ordna upp föremålen i museimagasinet Garvaren, för att lämna plats inför de sista flyttarna som planeras in under våren och sommaren. Efter att ha ägnat mycket tid åt den stora samlingen av allmogemöbler har nu turen kommit till högreståndsmöblerna, som är betydligt färre till antalet. Skrivbord, matsalsmöbler, stoppade soffor och eleganta skåp får representera borgerskapets och herresätenas Österlen i samlingarna. Ett helt pallställ har fyllts hittills, och en del återstår ännu.

En favorit bland dessa föremål är ett fint kabinettskåp, som stått i Björkegrenska gården och som inkom till samlingarna i samband med att de sista ättlingarna Sigrid och Hedvig Herrlin gick bort i början av 1990-talet. Det finns en hel del bevarat från den Björkegrenska släkten i samlingarna, inte minst möbler men också husgeråd, fotoalbum, gamla brev och klippsamlingar, fina leksaker. Allt representerar ett klassiskt borgarhem i Simrishamn på 1800- och tidigt 1900-tal.

Skåpet (ÖM 16410) som är tillverkat på 1800-talet i barockstil består av ett överskåp innanför vars luckor finns hyllor och små lådor, och ett underrede med välsvarvade ben i svulstiga former. Stommen består av ek och fur medan utsidan är prydd av exklusiva träslag som valnötsrot och ebenholtz med infällningar av koppartråd och med lådknoppar av sirligt utformade små blommor av ben. På luckorna finns två medaljonger med gjutna motiv av nakna keruber eller ”putti” som spelar luta, fiol och triangel. Det är ett fint hantverk, troligen med tillverkning i Sverige eller Tyskland.

Kabinettskåp som möbel har sitt ursprung i 1500-talets Spanien och Italien, där de från början var en sorts portabel kombination av skrivbord och förvaring, ofta med förnäma träslag och intarsiaarbeten. Med tiden blev det en riktig statusmöbel med extravagant utformning och även innehåll. Man fyllde gärna skåpens fack och lådor med exotiska saker från långväga resor för att kunna fälla upp och visa familj och gäster – grunden till senare tiders kuriosakabinett.

Vad detta kabinettskåp innehöll lär vi aldrig få veta, men att det prydde sin plats på Björkegrenska gården, det är ett som är säkert.

Ulrika Wallebom och Håkan Ohlsson, Österlens museum

Februari: Glasplåtar till tusen

Under årets kallaste månad februari har uppordningen i Garvarens nya arkiv fortsatt i rask takt. Eftersom museibutiken är tillfälligt stängd har vi fått extra hjälp av butikspersonalen att packa upp vår stora samling av glasplåtar och negativ från Simrishamnsfotografen Petrus Carlsson.

Petrus Carlsson var en känd Simrishamnsprofil som fotograferade ett helt yrkesliv och som tagit många simrishamnares porträttfoton till pass, bröllop, examen och födelsedagar. Fotoateljén på Järnvägsgatan övertog han 1938 efter sin föregångare Karl Ohlsson, och drev den vidare ända till 1978, då ateljén övertogs av Bengt Almgren som drev den fram till 1986. Den första ateljén låg på hörnet Järnvägsgatan – Skansgatan, men 1941 flyttades den ett stycke närmare centrum, till korsningen Järnvägsgatan – Garvaregatan. Därifrån är det många som minns den anrika fotoateljén.

Med glasplåt menas i fotografitekniken en form av fotografiskt negativ. De började användas i mitten av 1800-talet, men kom att fasas ut till förmån för celluloidnegativ på 1960-talet. I arkivet finns mer än 10 000 glasplåtar och negativ från Petrus Carlssons ateljé som nu får en bättre förvaring i syrafria kuvert och specialtillverkade plåtlådor. Lådorna har börjat sorteras in i vårt nya kompaktsystem i det kylda fotoarkivet och på så sätt hoppas vi mångdubbelt förlänga livslängden på denna lokala kulturskatt för kommande generationer.

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

Januari: Psalmodikon

Flytten till museimagasinet fortsätter och nu i januari planerar vi för hur flyttens sista etapper ska läggas upp under året. Arbetet övergår till att handla allt mer om att packa upp och ordna föremålen på plats i det nya magasinet. Före jul började vi packa upp en ganska liten och udda föremålskategori i samlingarna – nämligen musikinstrument. Ett fåtal fioler, någon gitarr, en stämgaffel, ett par ensamma stråkar. I samlingarna finns också ett par ålderdomliga stränginstrument – psalmodikon. Det är ett väldigt enkelt uppbyggt instrument som består av en klanglåda med endast en sträng. Varje ton motsvaras av ett jack markerad med en siffra. Man spelade genom att knäppa på strängen eller med en enkel stråke.

Våra psalmodikon har fört en ganska undanskymd tillvaro i våra magasin fram tills nu, men uppackandet kom verkligen rätt i tiden, visade det sig. Musik framfört på just dessa instrument har nämligen nyligen införts på Unescos lista över ovärderliga immateriella kulturarv, något som bland annat uppmärksammades på radions P1 häromdagen under rubriken ”Hur skriver man en Psalm-hit?” https://sverigesradio.se/avsnitt/1638536. Tommy Karlsson, ordförande i svenska psalmodikonförbundet, framför 25:30 minuter in i programmet ”Din klara sol går åter upp” – den första psalm som framfördes i kyrkorna på detta instrument på 1830-talet.

Psalmodikon lanserades i Danmark på 1820-talet och spred sig vidare i Sverige främst genom prosten Johannes Dillner, som drevs av att förbättra folkets sång både i kyrkan och i skolan. År 1819 hade man i Sverige stadfäst en ny psalmbok som innehöll 500 psalmer, varav hälften var nya. Då gemene man i denna tid varken kunde läsa skrift eller noter var det oerhört svårt att lära sig hur psalmerna skulle låta. Detta var en tid då de flesta små församlingar saknade kyrkorgel. För att så många som möjligt skulle kunna spela psalmodikonet introducerade Dillner ett siffernotsystem – och översatte som första verk samtliga psalmer i nya psalmboken från vanliga noter till fyrstämmig sifferskrift. I förordet fanns det också med enkla ritningar för hur man själv byggde ett psalmodikon.

Dillners motto var att det skulle gå fort och lätt att lära sig spela. Tanken var att man, utan tidigare kunskaper på tjugo minuter skulle kunna lära sig de nya psalmerna. Idén spred sig fort; inte bara i kyrkor och skolor utan även till arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och i profana sammanhang som fester och danstillställningar. Mot slutet av 1800-talet sägs det ha funnits 100 000 psalmodikon i församlingar och hem runt om i landet. Idag räknar svenska psalmodikonförbundet med att det endast finns några hundra kvar.

I Skåne fanns det gott om psalmodikonbyggare förr i tiden, och en av de lite mer kända var Emil Andersson från Sankt Olof, som syns på bilden. Han var psalmodikonbyggare och -spelare i tredje generationen, och fotot är skänkt av hans barnbarn. Hon berättar att Emil hade sju döttrar, och alla fick varit psalmodikon av sin far. Ett kärt minne är då Emil var med i ”På luffen med Lasse Holmqvist” på TV 1959, och då både hustrun och dottern uppträdde med sina instrument. I S.t Olofs kyrka ska det länge ha visats upp ett psalmodikon byggt av Emil Andersson, men det är idag förkommet. Kanske vet någon av våra läsare var det tog vägen?

Psalmodikonet i våra samlingar (ÖM 7598) skänktes till samlingarna år 1936 av fröken Ingrid Kullman från Järrestad, tillsammans med fyra små träskulpturer som suttit i Järrestads kyrka.

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

Månadens föremål 2020

December: Minnestavla

Här kommer en julhälsning från arkivet på Garvaren! Flytten in i arkivet pågår fortfarande, och det börjar bli trångt i hyllorna. Den senaste månaden har vi bland annat packat upp Sigrid och Hedvig Herrlins klippsamlingar. Men eftersom de lackar mot jul vill vi gärna visa en fin minnestavla som packades upp för en tid sedan.

I arkivet har vi en ganska stor samling minnestavlor, de består i huvudsak av två typer. Gratulationstavlor till födelsedagar, och minnestavlor efter nära och kära som avlidit. Tekniken varierar men denna tavla är målad och ritad i allmogestil, färgerna och skicket är förhållandevis bra. Tavlan sticker ut som den enda i sitt slag i vår samling men passande för årstiden.

Denna minnestavla är en julgåva åt åboen Magnus Hansson och hans hustru Hanna Persdotter i Agusa 1874. Religiösa texter eller bibelcitat är vanligt förekommande. Av tavlans text förstår vi att de gift sig tidigare samma år, texten skriven på vers och känns personlig. Första versen lyder;

”På denna första juledag

För eder två, vill hjertligt jag

Nu önska sällhet, fröjd och frid

Båd nu och i all evig tid”.

 Men vilka var Magnus och Hanna? Vem fick de tavlan av? Fick de fröjd och frid i all evig tid?

Annette Glimberg, arkivansvarig Österlens museum

November: Bibel

I år infaller Arkivens dag den 14 november, då skulle vi ha bjudit in på visning av vårt nya arkiv. Men den pågående Coronapandemin sätter käppar i hjulen för det mesta just nu. Detta inlägg ger en liten inblick hur arbetet med att packa upp vårt arkiv fortskrider. I dagarna har jag packat upp museets äldsta arkiv. Med vita handskar och varsam hand lyfter jag upp en stor, tung gammal bok. Den är märkt ÖM 2878, försiktigt kikar jag under det kraftiga bokomslaget.”Biblia Det er Den gantske Hellige Scrifft paa Danske”, sen ser jag årtalet 1589.

Jag läser i en bok som någon annan läst i, för 430 år sedan. Fantastisk känsla! Häng med på en liten bibelresa.

1550 trycks Christian den ІІІ:s bibel i Köpenhamn, det är den första helt översatta danska reformationsbibeln. Den trycktes i 3000 exemplar och gick framförallt till kyrkorna i Danmark och Norge. 30 år senare var bibeln slutsåld, fortfarande stod flera kyrkor både i Danmark och Norge utan biblar.

Kung Fredrik den ІІ, som lär ha varit en flitig bibelläsare, gav uppdraget till den teologiska fakulteten vid universitetet i Köpenhamn att ta fram en ny upplaga. Texten var i stort sett samma, några fel rättades till, men den nya upplagan skulle bli både större och vackrare än föregångaren.

Fredrik den ІІ:s Biblia från 1589 är tryckt på 1522 stycken stora tvåspaltiga sidor och den är utsmyckad med 119 detaljerade träsnitt. De är kopierade från kopparstickaren och tecknaren Virgil Solis bilder i en tysk Frankfurterbibel från 1560.

Fredrik den ІІ:s bibel trycktes av Mads Vingaard i Köpenhamn. Det finns uppgifter att upplagan skulle vara 1500-2000, men vi vet inte säkert. Fredrik den ІІ dog 1588 och fick således aldrig läsa bibeln som blev tryckt efter hans önskemål.

Denna bibel är skänkt till samlingarna den 14 nov 1920 av fröken Örngren från Järrestad.

Annette Glimberg, arkivansvarig

Källor: Universitetsbiblioteket i Bergen och Jeg har en gammel Bibel av Ingrid Ilsøe.

Juli: Jaktminne tillverkat av Tyke Nilsson

Tyke Nilsson var född 10 december 1848 i Östra Herrestad och dog vid samma plats 19 september 1920 i sitt hem. Han var bra på att rita, skissa och träslöjd som barn. När han var vuxen så lärde han sig av möbelsnickare i Kristianstad för att bli en bildhuggare. Sen reste han till Stockholm för att utbilda sig av en ornamentsbildhuggare. Han ville resa till 36 städer i Europa men resan slutade när han skulle resa över Atlanten till Amerika. Kanske för att han var tvungen åka tillbaka till Östra Herrestad för att ta över sin fars gård.

Jaktminnet täljde han i trä vid 12års åldern. Det är en mörkgrön träplatta med träfigurer som föreställer en jaktscen. De 5 jägarna är iklädda stora kappor och hattar. Jägarna håller i sina gevär och har precis skjutit en hjort som ligger blödande på marken. Den andra hjorten med kraftfulla horn som har klarat sig undan skotten springer snabbt iväg. Framför jägarna står deras 8 jakthundar och det ser ut som dom springer efter den oskadda hjorten. Runt om plattans sidor står det träd som omålade vilket speglar trädens färg på vintern. Under föremålet står det ”Arbetade vid 12års ålder i vintern 1861”. Nu ligger föremålet i magasinet Garvaren i Simrishamn.

Flora Ängmo & Elin Olsson, feriearbetare på Österlens museum

Juni: Amerikakoffert

Flytten till vårt nya magasin Garvaren fortsätter, och i maj och juni har vi börjat flytta en del möbler och större föremål från ett av våra gamla magasin i garaget under biblioteket i Simrishamn. Företrädesvis allmogemålade möbler som skåp och kistor, som Österlens museum har så gott om. Men bland dessa dök en oväntad godbit upp i veckan – en riktigt fin gammal Amerikakoffert.

Modellen är enkel och hopfogad av träreglar, hårdpapp och läderremmar, inuti kan man se att den lagats med plank från gamla bitsockerlådor. Men på utsidan sitter spännande klisteretiketter som minner om en äventyrlig resa. Från Malmö via Southampton till New York. Koffertägaren har rest med rederiet White Star Line som hade sitt huvudkontor i Liverpool 1845-1943. Rederiet, som på svenska även kallades Hvita Stjernlinien, ägde bland annat fartygen Britannic, Olympic och Titanic.

En annan av etiketterna är trasig, men kan tolkas som ”S/S OSCAR II”, vilket var ett fartyg som istället ägdes av det dansk.norska rederiet Scandinavian America Line, som var verksamt 1898-1935. Oscar II var ett skepp som ingick i deras flotta 1901-1933. Vår resenär verkar ha rest hem igen via Köpenhamn.

Men vem var det egentligen som emigrerade till Amerika, men kom hem igen till sydöstra Skåne? Det förtäljer tyvärr inte historien. Men emigranter fanns det gott om även på Österlen under de svåra åren runt förra sekelskiftet. Närapå en fjärdedel av Sveriges befolkning lämnade landet under utvandringsperioden 1850-1930. Men en femtedel av dem återvände hem såsmåningom.

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

Maj: Två spisar

Flytten till vårt nya magasin Garvaren fortsätter och nu i maj har vi arbetat med att ordna upp alla de föremål som flyttades hit från vårt gamla magasin Elverket före jul. Hela golvet i magasinet har varit fullt av lastpallar med föremål, som ska sorteras och hamna på rätt hylla. I vissa fall har det varit föremål som behöver monteras ihop efter att ha stått nedmonterade i många år.

Några extra trevliga, och lite oväntade föremål var två enorma vedspisar, som sattes ihop i veckan, och blev så här fina! Nedmonterade såg de inte mycket ut för världen, rostiga och smutsiga. Till en början trodde vi att det kunde vara fråga om ett par kyrkospisar från S:t Nicolai kyrka i Simrishamn. Vi vet att kyrkan hade två likadana vedspisar på varsin sida om triumfbågen från 1880-talet och fram till ganska moderna tider. Men det visade sig ganska snabbt inte stämma då vi efter lite rengöring hittade ett accessionsnummer på den ena spisen, ÖM 59-83.

Den vänstra spisen på bilden har istället stått i Stiby kyrka, och donerades år 1949 till Österlens museum av kyrkorådet. Den är vackert dekorerad med silverfärgade änglar och pampiga kreneleringar. Den andra spisen är märkt KALLINGE och tillverkades sålunda på Kockums Jernverk i Kallinge, Blekinge en gång i tiden. Det gäller nog båda spisarna, som trots vissa olikheter är väldigt lika i sin utformning.

Vilken kyrka den högra spisen stått i vet vi tyvärr inte. Trots efterforskningar i vårt bildarliv har vi inte kunnat hitta några interiörfoton från vare sig Stiby kyrka, eller någon annan kyrka där en liknande spis kan skönjas. Kanske är det någon läsare som kan hjälpa oss med detta?

Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum

April: En bok!

Flytten till vårt nya magasin och arkiv Garvaren fortsätter. Under våren och särskilt nu i mars har vi ägnat tid åt att packa upp och sortera vår boksamling, som omfattar cirka 50 000 böcker och tidskrifter. Här har vi haft god hjälp av frivilliga från Fornminnesföreningen. Före jul tog de sig an att packa upp ett 50-tal flyttkartonger fulla med ”bortglömda” böcker, som visade sig innehålla många udda guldkorn och fina gamla klassiker.

Här är en välkänd bok från Österlens museums äldsta historia. Den trycktes i Lund 1912 och handlar om de hembygdskurser som hölls i Simrishamn den 17-23 juni 1909. De blev ofantligt populära och utgjorde startskottet till att Fornminnesföreningen så småningom bildades 1916. Hembygdskurserna initierades av folkskolläraren Nils Lundahl från Kverrestad och Simrishamns borgmästare Gustaf Ehrnberg. Syftet var att väcka och bevara allt det märkliga och minnesvärda som bygden har att erbjuda, och under programmets sju dagar hölls 21 olika föredrag om Österlens arkeologi, historia, näringar och kultur. Därtill anordnades flera konst- och fotoutställningar med kända konstnärer. En kulturhistorisk utställning lade grunden till de samlingar vi har idag på Österlens museum. Folk gick verkligen man ur huse. Det ordnades utflykter med häst och vagn i det Österlenska landskapet, några av evenemangen drog upp till 1500 åhörare.

I boken kan man bland annat läsa om Simrishamns medeltida historia, fiskelägenas framväxt, ett 1800-talshem i Valleberga, Sandby bys historia och om jordbrukets utveckling i sydöstra Skåne.

Ulrika Wallebom, antikvarie

Mars: Yllebroderi

Mot det blåa ylletyget lyser de granna blommorna, likt den vår vi längtar efter och går och väntar på! I plattsöm snirklar stjälkar sig fram med sina blommor och blad över ytan.

I yllebroderierna illustrerar klyvsömmen, knutar och bottensömmar motiv från växt- och djurriket. Fantasi och verklighet blandas.

Kudden ingår i museets textila samlingar och finns numera på plats i det nya föremålsmagasinet Garvaren.  Alster i yllebroderi var inte så vanligt i den sydöstra delen av Skåne, Österlens museum har dock några kuddar och agedynor med olika färg på bottentygerna.

Petra Holmstedt, antikvarie

Februari: Jungfru

Månadens föremål inkom till samlingarna på Österlens museum bara härom veckan. Det är en ganska speciell maskin, på sitt sätt väldigt typisk för Simrishamn. Vår stad är ju känd för sina vidsträckta kullerstensgator, men vad man kanske inte tänker på alla gånger är det enorma arbete det inneburit att lägga alla dessa gatstenar på plats.

Stensättningsmaskinen (även kallad ”stenstöt” eller ”jungfru”) har redan skapat stort intresse bland särskilt manliga besökare i magasinet, och den har rengjorts noga av våra medarbetare Håkan Ohlsson och Jaime Berg. Maskinen är tillverkad i Svedala, troligen av Åbjörn Anderssons Mekaniska verkstad AB.

Många är de som minns maskinen när den dundrande fram på gatorna i Simrishamn i slutet av 1970-talet. Den finns även på foto i vårt arkiv, där den styrs av Harry ”Snaggen” Andersson, här på Järnvägsgatan. Foto av Petrus Carlsson, som hade fotoateljé strax intill.

Ulrika Wallebom

Januari: Glimbergstake

Få saker är väl så stämningsfullt och har så stor betydelse som ett fladdrande levande ljus. Särskilt under den mörka årstiden.

Historiskt sett har det funnits levande ljus sedan före Kristi födelse. Talg, späck och vax var de vanligaste ljusämnena. Inte förrän i början på 1800-talet uppfanns stearin och paraffin. Men det dröjde ända till slutet av 1800-talet som gemene man hade råd med stearinljus i hemmen.

Nu ska jag hålla mig kvar på 1700-talet då denna ljusstake är tillverkad. Det är fortfarande solens ljus som bestämmer dygnsrytmen för de allra flesta. Mörkret var påtagligt och arbete som inte hunnit göras klart, fick vänta eller göras i skenet från eldstaden eller torrvedsstickor. För de som hade råd med ljus var de vanligtvis stöpta av talg, långa och smala. De stöptes efter slakten, talgen smältes och hälldes i trätråg eller i något som var högt och smalt. En smörkärna kunde vara en lösning. Vardagsljusen doppades bara en gång, de som skulle användas till jul eller andra högtidliga tillfällen doppades fler gånger. Tjocka ljus eller vaxljus var ett tecken på rikedom.

Ljuset var alltså en klassfråga på 1700-talet. Veken rök och talgen luktade illa, veken fick klippas eller nypas av då talgen förbrändes fortare än veken. Veken bestod av grovt lingarn. De som hade råd satte kanske hellre vaxljus i staken, dessa brann med klarare låga och doftade gott.

Vårkänslor? När vårsolen tittar fram och en mild vind torkar asfalten är det många av oss som längtar efter att ta fram sin cykel. De första föremålen som flyttade in i vårt nya föremålsmagasin råkade vara vår samling av cyklar. Här finns bland annat systrarna Björkegrens damcyklar och en svart herrcykel som tillhört den tidigare museichefen Gustaf Åberg.

Men här finns även ett exemplar av en äkta ”höghjuling”. Dessa cyklar började dyka upp i vårt land på 1870 talet. Det stora framhjulet bidrog till viss komfort, men framförallt till att göra den snabbare med bättre utväxling per trampat pedalvarv. Dock gör den höga tyngdpunkten och att cyklisten sitter högt upp, nästan ovanför hjulets centrum, att man ganska lätt tippar framåt.

Cykling var därmed tämligen farligt att utöva tills ”The Rover Safety Bike” uppfanns av J.K.Starley i mitten av 1880 talet. Säkerhetscykeln, med sina mindre hjul och kedjedrift till bakhjulet, kom ganska snabbt att konkurrera ut den eleganta men farliga höghjulingen. När sedan även frihjulsnavet och det luftfyllda gummidäcket hade uppfunnits på 1890-talet var den moderna cykeln född och har egentligen bara förfinats sedan dess.

Håkan Cerne, antikvarie

April: Damstrumpor i silke

I fornminnesföreningens föremålssamlingar finns allehanda strumpor och sockar. Bland annat damstrumpor i silke. Jag har fastnat för två stycken par, i två olika färger. Båda är långa och går upp över knät, har söm mitt bak och avslutas med en kraftigare stickad del för strumpebandshållaren att fästa i. Strumpparet i orange är lagat flera gånger och på flera ställen. Och på vissa partier mer en än gång. Olika sorters tråd och sömmar har använts och där finns stoppning på stoppning. Paret som går i silvergråvit är inte stoppat lika mycket.

I museets magasin finns 230 000 föremål och arkivalier, som samlats in från Österlen under de senaste 100 åren. Föremålen ägs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne och förvaltas av Österlens museum. Det är en högst levande samling; det inkommer nya föremål hela tiden, samtidigt som det ibland gallras i befintliga samlingar. Under de senaste åren har museet och Föreningen arbetat tillsammans i olika projekt för att att kvalitetssäkra och vårda samlingarna.

Vid inventeringar i magasinen har vi kunnat se att samlingarna består av ungefär 80 000 föremål, 100 000 arkivalier och fotografier och 50 000 böcker och tidskrifter. Bland föremålen dominerar antalsmässigt arkeologiska föremål/fornsaker samt allmogeföremål som dräkt, textilier och möbler. Andra viktiga föremålsgrupper är fiske och sjöfart, jordbruk, hantverk/industri och näringsliv/samhälle. Föremålen finns samlade i vårt magasin Garvaren.

Sök i våra samlingar

Vi arbetar kontinuerligt med att digitalisera våra samlingar och göra dem tillgängliga för allmänheten. Vill du söka i samlingarna på nätet kan du gå in i museets publika föremålsdatabas http://osmu.kulturhotell.se/

Ett stort antal av våra föremål har också blivit sökbara på den nationella databasen k-samsök. Den nås lättast via söktjänsten www.kringla.nu

Sedan hösten 2016 är samlingarna också sökbara via den europeiska söktjänsten www.europeana.eu. Där finns till exempel våra internationellt intressanta bronsåldersföremål till beskådan över hela Europa, tillsammans med 53 miljoner andra museiföremål från exempelvis British Museum i London, Rijksmuseum i Amsterdam och Louvren i Paris.

Typiska föremål i våra befintliga samlingar. Fotomontage av Ulrika Wallebom.

Har du föremål, foton eller arkivalier som du vill skänka? Kontakta gärna vår föremålsantikvarie Ulrika Wallebom per e-post: ulrika.wallebom@simrishamn.se

Bifoga gärna en bild på föremålen och skriv ned några rader om dess historia.

Alla erbjudanden om gåvor diskuteras och beslutas i en insamlingsgrupp bestående av museipersonal och styrelsemedlemmar från Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne, som äger de samlingar som museet förvaltar. Gruppen träffas en gång per månad. Vi arbetar utifrån framtagna gemensamma riktlinjer för insamling och gallring.

Vi har upptäckt några luckor i våra samlingar som känns extra angelägna att fylla igen. Därför efterlyser vi nu särskilt Österlenska föremål och berättelser från 1940-talet till 2010-talet inom framför allt fyra teman;

Fiske i Simrishamn och på Österlen

Kvinnors berättelser från Österlen

Affärer och butiker i Simrishamn

Minoriteter i mannaminne

För skolorna på Österlens museum

• Stadsvandring i Simrishamn
• Byvandringar
• Visningar på museet
• Vandra Jätteleden – berättelser och utevistelse. Längs Jätteleden finns fornlämningar från sten-, brons- och järnåldern
• Hällristningar på Österlen. Besök vid Yxornas häll i Simrislund med hällristningarna från bronsåldern. Utökad vandring upp till Stenkilsristningen.
• Forntidsresa
• Uppsökande verksamhet
• Workshops

Bokning

Program bokas senast två veckor i förväg.

Kontakta oss för vidare information, bokningar och prisuppgifter: veronica.jeppsson@simrishamn.se

Tobias Svanelid från Vetenskapsradion Historia i P1 har varit i Simrishamn på besök med anledning av Simrishamns 900-årsjubileum. Lena Alebo bjöd på en stadsvandring och delade med sig av sin stora kunskap om stadens historia.

Österlens museums chef Lena Alebo och Tobias Svanelid från Vetenskapsradion Historia i P1 på historisk stadsrundvandring i Simrishamn. Foto: Maria Heijbel.

Bakgrunden till att Simrishamn firar 900 år är att hundratals norska skepp var på väg längs den skånska kusten mot Kalmarsund i syfte att kristna de hedniska smålänningarna år 1123. Händelsen, som gått till historien som ”Kalmare ledung”, var mer av en storpolitisk revirmarkering än ett heligt krig menar historikern Dick Harrison, och fick också konsekvensen att lilla fiskeläget Simrishamn stapplade in i historiens ljus när den norske kungen Sigurd Jorsalafar stannade till här med sina skepp.

Lyssna på Lena Alebo och Dick Harrison i Vetenskapsradion Historia om Simrishamns 900 år här.