Österlens museum
Österlens Museum tillfälligt stängt
Från och med 21 december håller Österlens Museum stängt på grund av den rådande pandemin och smittspridningen i samhället. Stängningen omfattar även museibutiken. Hur länge museet kommer att vara stängt vet vi inte i nuläget.
Men vi har också positiva nyheter. I februari och mars kommer vi igång med museets digitala verksamhet. Då kan vi erbjuda tre fastlagsbulleföredrag i digitalt format och digitala visningar av utställningen Öppna dörrar. På så vis ställer vi inte in, vi ställer om och ser fram emot en spännande vår. Håll utkik efter vårens program här på vår hemsida och i Kulturguiden och följ oss i sociala media. Vi finns på både Facebook och Instagram. Vi ses igen!
Fastlagsbulleföredrag: Medeltida kvinnor på väg
Torsdag 18 februari kl. 14-15, digitalt evenemang
Lena Alebo och Maria Heijbel har forskat kring medeltida kvinnor på Österlen – Fru Ide, Fru Thale och Fru Barbara, tre beresta kvinnor från medeltiden. I samarbete med Föreningen för fornminnes-och hembygdsvård. Pris: 100 kr.
Arrangemanget kommer att ske digitalt. Du behöver inte ladda ner något program för att vara med, men du behöver internetuppkoppling, en dator, surfplatta eller en smartphone. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se Instruktioner för deltagande skickas ut via mejl till alla anmälda.
Fastlagsbulleföredrag: Blekingefiskare i Simrishamn
Torsdag 25 februari kl. 14-15, digitalt evenemang
Bengt Mattsson är släkt med flera av blekingefiskarna som kom hit under 1890-talet och framåt. Här berättar han om deras liv och levnadsförhållanden. Lena Alebo bidrar med simrishamnarnas och lokalpressens syn på blekingarna som kom hit. I samarbete med Föreningen för fornminnes-och hembygdsvård. Pris: 100 kr.
Arrangemanget kommer att ske digitalt. Du behöver inte ladda ner något program för att vara med, men du behöver internetuppkoppling, en dator, surfplatta eller en smartphone. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se Instruktioner för deltagande skickas ut via mejl till alla anmälda.
Fastlagsbulleföredrag: Simrishamnsdörrar
Torsdag 4 mars kl. 14-15, digitalt evenemang
Arkitekt och författare Malena Skote har tidigare gjort ett projektarbete om dörrar i Simrishamn. Nu gästar hon oss och berättar om ett urval av våra unika dekorerade dörrar. Besök gärna museets utställning Öppna dörrar innan föredraget, fri entré. De dörrar som finns samlade i museets magasin finns att se på osmu.kulturhotell.se under rubriken utställningar. I samarbete med Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård. Pris: 100 kr.
Arrangemanget kommer att ske digitalt. Du behöver inte ladda ner något program för att vara med, men du behöver internetuppkoppling, en dator, surfplatta eller en smartphone. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se Instruktioner för deltagande skickas ut via mejl till alla anmälda.
Lappa och laga med sashiko
Lördag 6 mars kl. 10-14, Österlens museum
Sashiko är en traditionell japansk lagningsteknik som bygger på förstygn. Den tidiga användningen av tekniken utvecklades för att förstärka och laga brukstextilier i en tid när ingenting fick gå till spillo. Med tiden har sashiko utvecklats i friare former och även blivit en stark estetisk uttrycksform. I denna workshop introduceras deltagarna till sömnadstekniken sashiko med dess historik, material, teknik och mönstertradition. Deltagarna får prova hur man kan laga sina kläder och vardagstextilier och att göra fria kompositioner med sashiko. Det blir också övningar med provexempel i mindre tyg. Ta gärna med dig något vardagsplagg att laga och bitar av bomullstyg. Ta också med sax, broderitråd, broderinålar om du har det hemma. Det kommer också att finnas material på plats. Kursen leds av textilkonstnär Takao Momiyama. Den är anpassad både för nybörjare och för dig som vill lära mer om sashiko. Pris: 500 kr. Fika finns att köpa till självkostnadspris. Max 8 deltagare. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se. Bokningsbekräftelse skickas via mejl.
Stadsvandring i Norma Bièthes fotspår
Måndag 8 mars kl. 14-16
Nätverket Qlara för företagsamma kvinnor på Österlen firar i vanlig ordning Internationella kvinnodagen. I år uppmärksammas Norma Bièthe, som var modist med egen butik i Simrishamn under andra hälften av 1900-talet. Hon har lämnat en stor skatt av berättelser från staden i Österlens museums vård. Lena Alebo och Maria Heijbel från Österlens museum leder en stadsvandring i Norma Bièthes fotspår. Pris: 50 kr. betalas på plats med swish eller kontant (gärna jämna pengar). Max 20 deltagare. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se Bokningsbekräftelse skickas ut via mejl.
Visning av utställningen Öppna dörrar
Lördag 13 mars kl. 14-14.45, digitalt evenemang
Museichef Lena Alebo visar utställningen och berättar om de utställda dörrarna och vad som hänt innanför dem. Pris: 70 kr. Arrangemanget kommer att ske digitalt. Du behöver inte ladda ner något program för att vara med, men du behöver internetuppkoppling, en dator, surfplatta eller en smartphone. Föranmälan till: osterlens.museum@simrishamn.se Instruktioner för deltagande skickas ut via mejl till alla anmälda.
Pysselpåse till försäljning
Onsdag 31 mars – fredag 3 april, Österlens museum
Vår museipedagog har gjort iordning pysselpåsar med material för påskpyssel hemma. Pysselpåsarna finns till försäljning i museibutiken. Pris: 60 kr.
Dörröppning
Torsdag 1 april kl. 13, digital livesändning
Vi har byggt vidare på utställningen Öppna dörrar och öppnar nu upp en ny dörr till lilla utställningssalen på våning 2 i Hafreborg. Den här gången vill vi lyfta fram hantverket och snickarens arbete och kanske något mer. Välkomna till en livesändning på Österlens museums Facebook-sida, mitt i utställningen.
Fri entré till alla utställningar på Österlens museum
Skrabban – aktiva och interaktiva rum
Våning 1, Hafreborg
Traditionella och digitala utställningar och verkstäder i en hel våning för barn, barnfamiljer och skolklasser. Utställningen är en plats för verkstäder och andra program året runt med lördagsevenemang och lovprogram. Avgift tas ut då verkstäder, teater m fl. program arrangeras. Vi har audioguide till utställningarna i Skrabban. Välkomna att lyssna till Simrishamns historia från forntid till 1900-tal.
Den siste ålafiskaren
Våning 2, Hafreborg
Under två års tid har fotografen Charlotte Kronlund följt ålafiskaren Eve Ask och det uråldriga och slitsamma arbetet med ålfisket på Spraggehusen. Resultatet blev en uppskattad bok och en utställning med 28 bilder ur boken ”Den siste ålafiskaren?” Utställningen har producerats i samarbete med Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne. Utställningstiden är förlängd till 28/2.
Öppna dörrar
Våning 2, Hafreborg
Museet har gjort en genomgång av alla de historiska dörrar som har samlats in till Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne under årens lopp. Här visas dekorerade simrishamnsdörrar, dörrar från byar och fiskelägen på Österlen, Varmbadhusets gamla dörr och allmogemålade dörrar. Utställningen pågår till 18/9.
Särken först – om kläder och människor på Österlen
Våning 3, Hafreborg
Särken först – om kläder och människor på Österlen, vår basutställning med inriktning på textilier. Tidsperspektivet är 1700-talets slut till 1970-tal. Kläder som ett måste, status, traditionsbärare samt berättelser, form och funktion handlar det om i denna utställning. Teckningen som är gjord av C A Ehrensvärd kallas Särken först och har gett namn åt utställningen. Bilden finns i boken Resa till Italien, vilken utkom 1786. Utställningen visas för sista året och pågår till 31/12.
Skörda regnvatten
”Skörda regnvatten” är en installation i museets trädgård, skapad av Eva Mathiasson, Sophia Callmer och Susanna Widlundh. Här visas hur regnvatten kan samlas in, lagras och användas för att skapa hållbara trädgårdar och en bättre miljö för oss själva och kommande generationer. I samarbetet med Samhällsbyggnadsförvaltningen. Fri entré, inträde vid visning.
Kulturguide Simrishamn
Våren bjuder bland annat på digitala fastlagsbulleföredrag, digitala visningar, digitala workshops och vandringar.
Informationen i kulturguiden sträcker sig från februari fram till juni 2021. Vill du läsa kulturguiden digitalt, hittar du den här:
Snart hoppas vi att du även kan hämta ditt tryckta exemplar på Kontakt Simrishamn, Simrishamns bibliotek, Simrishamns turistcenter eller på Österlens museum.
I museibutiken hittar du trevliga presenter med lokalhistorisk anknytning, souvenirer från museet, smycken föreställande hällristningarna utanför Simrishamn, böcker, österlenkryddor och förstås mycket annat. Museibutiken hittar du precis innanför entrén på museet och vi har samma öppettider som museet. Välkommen in och gör ett besök!
Ladda ner gratis-appen Simrishamn 900 år
Vi har plockat ut sexton platser som vi vill berätta om i centrala Simrishamn och som går att besöka via appen. Här får du veta mer om byggnader, parker och människor, vardag och nöjen och allt som hör en småstad som Simrishamn till. Appen är både på svenska och engelska. Den finns både för iPhone och Android och du hittar den i AppStore och på Google Play, sök på ”Simrishamn 900 år”.
Snart fyller Simrishamn 900 år
2023 är det 900 år sedan som Simrishamn som plats uppmärksammades första gången i skrift. Om man får tro Kungasagorna i Heimskringlan det vill säga. Sigurd Jorsalafar kom då till platsen som han benämner Svimraros, med 300 skepp i följe. Os betyder mynning och finns också i andra ortnamn som t ex Västerås (västar Aros) och Osby. Namnet Svimraros kan tolkas som ”Svimbers mynning”, det vill säga Tommarpsåns utlopp.
Lär dig mer om Simrishamns spännande historia
Simrishamn är en av Skånes minsta städer och har idag cirka 7000 invånare. Som när det gäller de flesta städer kan Simrishamn visa upp perioder av uppgång och fall, av pest och krig som minskat och plågat stadens befolkning. Här har skett ständig inflyttning och utflyttning av personer och grupper. Hit kom lübeckarna för att köpa upp sill under medeltiden. Många stannade kvar. Hit kom köpmän från hela södra Sverige för att sätta upp sina verksamheter och flyktingar från Östersjöländerna i perioder. Härifrån flyttade de som ville skaffa sig högre utbildningar, de som for till Amerika, Bornholm eller Tyskland för att skaffa sig ett bättre liv och de som inte fann arbete under rationaliseringstider. En stad i ständig förändring.
Visste du att mer än 50 % av alla Skånes hällristningar finns på Österlen? I det österlenska kulturlandskapet finns spår efter bronsåldern nästan överallt. De stora bronsåldershögarna ligger utspridda på åkrarna och på stenhällarna kan du hitta bilder som är mer än 3000 år gamla. Hällristningarna har ett rikt bildspråk med motiv av skepp, yxor, cirklar, hästar, ryttare, mantlar, yxbärare, spiraler, skålgropar, fötter och liknande.
Motiven här på Österlen har stora likheter med hällristningarna som finns på Bornholm, något som kanske inte är helt oväntat med tanke på närheten till danska ön Bornholm.
En av nordens största platser för hällristningar – med så mycket som 1200 bilder på – finns utanför Järrestad och kallas för ”Dansarens häll”. ”Dansarens häll” är internationellt känd och lockar besökare från hela världen eftersom motivet med en dansare är unik i sitt slag.
Läs mer på Rock Art Österlen.
Alldeles i närheten av Simrishamn hittar du två tillgängliga, kulturhistoriska vandringsleder, dels (1) Hällristningsleden och (2) Jätteleden.
Hällristningsleden
Österlens museum har en enkel vandringsled mellan de två större hällristningsfälten i Simrishamn. Leden är cirka 1.5 km lång, fram och tillbaka, och är markerad med korta rödmålade stolpar och röda pilar. Man vandrar genom betesmarker och passerar över/genom stängsel och vi ber dig att se till att stänga efter dig så att betesdjuren inte kommer ut. Startpunkt för vandringen och parkering är vid Yxornas häll vid Branteviksvägen. Parkera öster om vägen, hällristningarna ligger väster om vägen – det är väl skyltat, med bra parkering.
Yxornas häll
Strax söder om Simrishamn ligger ett av Skandinaviens viktigaste hällristningsområde. Den ena hällen nästan nere vid stranden kallas Yxornas häll. Ristningarna här är också bland de äldsta i Skandinaviens bronsålderskultur. Bilderna hittades i slutet av 1800-talet. Du finner många yxor, skepp och en del solhjul, men också människofigurer. En man bär på en yxa som är långt större än han själv. Högst upp på hällen är inhugget en njurformad figur tillsammans med en häst och ett skepp. Forskarna har tolkat att den njurformade figuren föreställer en mantel. Det finns också en tolkning som säger att mantelristningen kan visa solens vandring över himlavalvet ombord på ett skepp tillsammans med sina hjälpare hästen och ormen. Från Yxornas häll kan du vandra vidare genom hagmarkerna till nästa hällristningsplats Stenkilsristningen.
Stenkilsristningen
Stenkilsristningen var den första i landskapet öppet liggande hällristning man fann på Österlen. Här finns 65 bilder och över 100 skålgropar och variationen på motiven är stor. Det är skepp, människor med yxor, hästar och hjulkors. Platsen avslöjar något om ceremonierna under bronsåldern. Här finns tre yxbärande män, som är vittrade och svåra att hitta. Det finns också ett stort skepp med hästhuvud på båda stävarna. Från platsen kan man vissa dagar, i rätt ljus se ända till Bornholm. Om man vill vara säker på att se ristningarna tydligt ska man komma efter mörkrets inbrott och belysa hällen från sidan med en ficklampa.
I vår folder Hällristningsleden finns en karta över vandringsleden och mer information om de båda platserna.
Jätteleden
Österlens museum har också en vandringsled i det forntida landskapet söder om Gröstorp. Enligt en urgammal sägen ligger en jätte begravd strax utanför Gröstorp, i utmarkerna till Jarlens ägor i Järrestad. Den nya leden tillgängliggör Kvejsahöj, Stenstuan utanför Gröstorp och Pittjestenen – en vandring som omfattar stenåldern, bronsåldern och järnåldern i det österlenska landskapet. Startpunkt för vandringen är vid kanten av gamla Järrestadvägen (väg 1537), där du även kan parkera. Vandringen är cirka 1,7 km sammanlagt.
I vår folder Välkommen att vandra Jätteleden finns en karta och mer information.
Under hösten 2011 startade Österlens museum projekt Se och vårda. Projektets syfte är att vårda och tillgängliggöra fornlämningar på Österlen, samt att inventera och underhålla informationsskyltar. Vi har avtal med Länsstyrelsen i Skåne län där uppdraget är att vårda 19 fornlämningsmiljöer i Simrishamns kommun mot ett ekonomiskt bidrag. Därtill vårdar vi Yxornas häll, som ligger under Statens Fastighetsverk. Läs mer om arbetet under 2019 i Rapport till Länsstyrelsen Skåne.
I uppdraget ingår även att se över skyltningen av fornlämningar och kulturmiljöer och att underhålla skyltarna, samt att i samråd med länsstyrelsen plocka bort, alternativt byta ut de skyltar som inte uppfyller kravet för god skyltning. Omkring 25 st informationsskyltar har inventerats och underhållits.
Se och vårda är ett pågående projekt och vi har sammanställt en broschyr med information om alla våra vårdobjekt och en karta med markerade fornlämningar. Läs mer om Österlens fornlämningar och hitta dem med kartans hjälp ute i landskapet: Fornlämningar inom projektet Se och vårda
Just nu håller cirka 80 000 museiföremål och 100 000 arkivalier att flyttas till vårt nya museimagasin. Magasinet finns på industriområdet strax bakom stationen i Simrishamn, på adressen Lädergatan i kvarteret Garvaren. Vårt nya magasin ligger i den lokal som på 1950-talet blev Ehrnbergs Läders nya fabrik för lagring och lack-läderstillverkning.
På grund av flytten kan vi inte ta emot nya föremål förrän tidigast i september 2021
Har du föremål, foton eller arkivalier som du vill skänka? Vi ber dig ha tålamod under flyttperioden och behålla dina saker därhemma fram tills vi är på plats igen år 2021. Eftersom flytten av alla museiföremål kommer att ta all vår uppmärksamhet och kraft under en ganska lång period har vi insamlingsstopp för nya föremål. Det tar tid att packa, flytta och packa upp 230 000 föremål. Insamlingsstoppet trädde i kraft den 1 december 2017 och gäller fram till 31 augusti 2021.
Har du frågor kring våra samlingar eller om gåvor till samlingarna – kontakta gärna vår föremålsantikvarie Ulrika Wallebom per mail: ulrika.wallebom@simrishamn.se
Magasinsflytten 2020
Arbetsåret med magasinsflytten är i full gång och vi räknar med att flytten kommer att pågå under hela 2020. Att flytta innebär, som ni vet, inte bara att packa ner saker och flytta över dem till ett nytt ställe – föremålen ska också packas upp och placeras in på rätt plats i den nya lokalen. Mycket arbete återstår under en lång tid framöver innan alla föremål och arkivalier är på plats.
Inslussen Hit kommer föremålen när de flyttas från de olika magasinen. Här avgörs vilka föremål som ska frysas och vilka som ska sättas i karantän. Glasade föremål tål till exempel inte att frysas utan blir placerade i ett särskilt rum i karantän under 6 månader. Föremålen har nummer sedan tidigare och dessa nummer kontrolleras i accessionskatalogen. Vissa föremål är inte registrerade och har därför inga nummer, då måste en registrering göras.
Textilmagasinet Uppackning pågår.
Låguppvärmt magasin De rengjorda föremålen väntar på inplacering i respektive hylla.
Allmänt magasin Här börjar föremålen komma upp på sina rätta platser i hyllorna. I vårt allmänna magasin ska allmogeföremål och föremål från borgerliga miljöer förvaras.
Arkeologi Här har de arkeologiska föremålen kommit på plats.
Konstsamlingen Här är det ordning och reda. Konsten har packats upp och konstmagasinet är fullt.
Seth och Madeleine från Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne arbetar ideellt med att ordna böckerna till en av våra boksamlingar.
Arkivet Vår stora samling av arkivalier, ramat material och glasplåtar packas upp, sorteras och placeras i vårt nya arkiv.
Magasinsflytten 2018 – 2019
Så här såg det ut i Garvaren i oktober 2018, innan vi började flytta in. Foto: Maria Heijbel.
Invigning av vårt nya magasin Garvaren den 9 november 2018. Foto: Per Nyberg.
Inredningen byggs, här sätter personalen upp pallställningar, december 2018. Foto: Maria Heijbel.
Textilierna börjar flytta in i januari 2019. Foto: Maria Heijbel.
Packning av smidesföremål i Elverket, mars 2019, för flytt till Garvaren. Foto: Maria Heijbel.
Kompaktsystemet i arkivet är på plats. Foto: Ulrika Wallebom.
Dörrarna i våra samlingar flyttas till Garvaren. Foto: Ulrika Wallebom.
Här presenterar vi utvalda föremål och foton och ger samtidigt en inblick i vad som finns i våra samlingar av både föremål och arkivalier. Artikelserien startades i mars 2019 på vår Facebook-sida och där kan du också följa den. Den första fredagen i varje månad presenteras ett nytt föremål. Samtliga artiklar är skrivna av antikvarier och arkivarie vid Österlens museum.
Vill du gå tillbaka och läsa artiklar om föremål från 2019 och 2020? Scrolla neråt så hittar du hela serien Månadens föremål längre ner.
Har du uppgifter att lämna kring de föremål och fotografier ur arkivet som presenteras här? Kontakta gärna vår föremålsantikvarie Ulrika Wallebom per e-post: ulrika.wallebom@simrishamn.se
Sök i våra samlingar: osmu.kulturhotell.se
Månadens föremål 2021
Januari: Psalmodikon
Flytten till museimagasinet fortsätter och nu i januari planerar vi för hur flyttens sista etapper ska läggas upp under året. Arbetet övergår till att handla allt mer om att packa upp och ordna föremålen på plats i det nya magasinet. Före jul började vi packa upp en ganska liten och udda föremålskategori i samlingarna – nämligen musikinstrument. Ett fåtal fioler, någon gitarr, en stämgaffel, ett par ensamma stråkar. I samlingarna finns också ett par ålderdomliga stränginstrument – psalmodikon. Det är ett väldigt enkelt uppbyggt instrument som består av en klanglåda med endast en sträng. Varje ton motsvaras av ett jack markerad med en siffra. Man spelade genom att knäppa på strängen eller med en enkel stråke.
Våra psalmodikon har fört en ganska undanskymd tillvaro i våra magasin fram tills nu, men uppackandet kom verkligen rätt i tiden, visade det sig. Musik framfört på just dessa instrument har nämligen nyligen införts på Unescos lista över ovärderliga immateriella kulturarv, något som bland annat uppmärksammades på radions P1 häromdagen under rubriken ”Hur skriver man en Psalm-hit?” https://sverigesradio.se/avsnitt/1638536. Tommy Karlsson, ordförande i svenska psalmodikonförbundet, framför 25:30 minuter in i programmet ”Din klara sol går åter upp” – den första psalm som framfördes i kyrkorna på detta instrument på 1830-talet.
Psalmodikon lanserades i Danmark på 1820-talet och spred sig vidare i Sverige främst genom prosten Johannes Dillner, som drevs av att förbättra folkets sång både i kyrkan och i skolan. År 1819 hade man i Sverige stadfäst en ny psalmbok som innehöll 500 psalmer, varav hälften var nya. Då gemene man i denna tid varken kunde läsa skrift eller noter var det oerhört svårt att lära sig hur psalmerna skulle låta. Detta var en tid då de flesta små församlingar saknade kyrkorgel. För att så många som möjligt skulle kunna spela psalmodikonet introducerade Dillner ett siffernotsystem – och översatte som första verk samtliga psalmer i nya psalmboken från vanliga noter till fyrstämmig sifferskrift. I förordet fanns det också med enkla ritningar för hur man själv byggde ett psalmodikon.
Dillners motto var att det skulle gå fort och lätt att lära sig spela. Tanken var att man, utan tidigare kunskaper på tjugo minuter skulle kunna lära sig de nya psalmerna. Idén spred sig fort; inte bara i kyrkor och skolor utan även till arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och i profana sammanhang som fester och danstillställningar. Mot slutet av 1800-talet sägs det ha funnits 100 000 psalmodikon i församlingar och hem runt om i landet. Idag räknar svenska psalmodikonförbundet med att det endast finns några hundra kvar.
I Skåne fanns det gott om psalmodikonbyggare förr i tiden, och en av de lite mer kända var Emil Andersson från Sankt Olof, som syns på bilden. Han var psalmodikonbyggare och -spelare i tredje generationen, och fotot är skänkt av hans barnbarn. Hon berättar att Emil hade sju döttrar, och alla fick varit psalmodikon av sin far. Ett kärt minne är då Emil var med i ”På luffen med Lasse Holmqvist” på TV 1959, och då både hustrun och dottern uppträdde med sina instrument. I S.t Olofs kyrka ska det länge ha visats upp ett psalmodikon byggt av Emil Andersson, men det är idag förkommet. Kanske vet någon av våra läsare var det tog vägen?
Psalmodikonet i våra samlingar (ÖM 7598) skänktes till samlingarna år 1936 av fröken Ingrid Kullman från Järrestad, tillsammans med fyra små träskulpturer som suttit i Järrestads kyrka.
Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum
Månadens föremål 2020
December: Minnestavla
Här kommer en julhälsning från arkivet på Garvaren! Flytten in i arkivet pågår fortfarande, och det börjar bli trångt i hyllorna. Den senaste månaden har vi bland annat packat upp Sigrid och Hedvig Herrlins klippsamlingar. Men eftersom de lackar mot jul vill vi gärna visa en fin minnestavla som packades upp för en tid sedan.
I arkivet har vi en ganska stor samling minnestavlor, de består i huvudsak av två typer. Gratulationstavlor till födelsedagar, och minnestavlor efter nära och kära som avlidit. Tekniken varierar men denna tavla är målad och ritad i allmogestil, färgerna och skicket är förhållandevis bra. Tavlan sticker ut som den enda i sitt slag i vår samling men passande för årstiden.
Denna minnestavla är en julgåva åt åboen Magnus Hansson och hans hustru Hanna Persdotter i Agusa 1874. Religiösa texter eller bibelcitat är vanligt förekommande. Av tavlans text förstår vi att de gift sig tidigare samma år, texten skriven på vers och känns personlig. Första versen lyder;
”På denna första juledag
För eder två, vill hjertligt jag
Nu önska sällhet, fröjd och frid
Båd nu och i all evig tid”.
Men vilka var Magnus och Hanna? Vem fick de tavlan av? Fick de fröjd och frid i all evig tid?
Annette Glimberg, arkivansvarig Österlens museum
November: Bibel
I år infaller Arkivens dag den 14 november, då skulle vi ha bjudit in på visning av vårt nya arkiv. Men den pågående Coronapandemin sätter käppar i hjulen för det mesta just nu. Detta inlägg ger en liten inblick hur arbetet med att packa upp vårt arkiv fortskrider. I dagarna har jag packat upp museets äldsta arkiv. Med vita handskar och varsam hand lyfter jag upp en stor, tung gammal bok. Den är märkt ÖM 2878, försiktigt kikar jag under det kraftiga bokomslaget.”Biblia Det er Den gantske Hellige Scrifft paa Danske”, sen ser jag årtalet 1589.
Jag läser i en bok som någon annan läst i, för 430 år sedan. Fantastisk känsla! Häng med på en liten bibelresa.
1550 trycks Christian den ІІІ:s bibel i Köpenhamn, det är den första helt översatta danska reformationsbibeln. Den trycktes i 3000 exemplar och gick framförallt till kyrkorna i Danmark och Norge. 30 år senare var bibeln slutsåld, fortfarande stod flera kyrkor både i Danmark och Norge utan biblar.
Kung Fredrik den ІІ, som lär ha varit en flitig bibelläsare, gav uppdraget till den teologiska fakulteten vid universitetet i Köpenhamn att ta fram en ny upplaga. Texten var i stort sett samma, några fel rättades till, men den nya upplagan skulle bli både större och vackrare än föregångaren.
Fredrik den ІІ:s Biblia från 1589 är tryckt på 1522 stycken stora tvåspaltiga sidor och den är utsmyckad med 119 detaljerade träsnitt. De är kopierade från kopparstickaren och tecknaren Virgil Solis bilder i en tysk Frankfurterbibel från 1560.
Fredrik den ІІ:s bibel trycktes av Mads Vingaard i Köpenhamn. Det finns uppgifter att upplagan skulle vara 1500-2000, men vi vet inte säkert. Fredrik den ІІ dog 1588 och fick således aldrig läsa bibeln som blev tryckt efter hans önskemål.
Denna bibel är skänkt till samlingarna den 14 nov 1920 av fröken Örngren från Järrestad.
Annette Glimberg, arkivansvarig
Källor: Universitetsbiblioteket i Bergen och Jeg har en gammel Bibel av Ingrid Ilsøe.
Oktober: En allmogemålad dörr
Den första höstmånaden som gått har vi fortsatt arbeta med flytten till vårt nya magasin Garvaren. Mycket av arbetet går nu ut på att ordna upp alla de föremål som redan flyttats in och som rengjorts. En föremålsgrupp som ägnats en hel del uppmärksamhet den senaste tiden är vår samling av dörrar. Av de närapå 70 dörrar och pardörrar som numera är fint uppordnade i specialställ finns det en typ som särskiljer sig från de mer robusta ytterdörrarna – nämligen de allmogemålade dörrarna. Sammanlagt har vi ett tiotal.
I veckan hade vi besök av en specialist på skånskt allmogemåleri, nämligen Dennis Hällje. Han har ofta hjälpt till när vi haft någon extra knepig fråga om de olika målare som var verksamma på Österlen under 1800-talet när allmogemåleriet blomstrade som bäst. Enligt honom är det en av dörrarna som sticker ut som den allra vackraste – måleriet är ”i världklass” i sammanhanget. Den är en dörr som köptes in till Österlens museum år 1951 och som målats av Jöns Persson på 1840-talet.
Jöns Persson föddes i Ingelstorp år 1811 och flyttade efter giftermålet med skräddardottern Ingar Mårtensson till Valleberga nr 4 där de drev ett lantbruk. Men Jöns hade också en konstnärlig ådra och det var som allmogemålare han kom att bli vida känd på Österlen och i Skåne. Inspirationen kom ursprungligen från kyrkomåleriet och då särskilt från kyrkomålaren Torsten Wennerberg som dekorerade många skånska kyrkor i rokokostil på 1700-talet.
Jöns Persson har mest gjort sig känd för sina blomsterutsmyckade änglaskåp och kistor, som vi har gott om i samlingarna. Men även i dörrmåleriet sticker han ut. Det mest kända mönstermotivet är kanske hans rosor, ofta fast utformade och runda som äpplen, med en mörk mittpunkt omgiven av vita prickar. Ett annat ofta återkommande motiv är den rokokoinspirerade rocaillen, som liknar väl balanserade virvlar i varmt gult, rött och vitt.
Jöns Perssons som Mårten blev också han möbelmålare med tiden. På en annan av dörrarna i samlingarna verkar de ha målat varsin sida. Men sonen blev aldrig lika driven och skicklig i sitt måleri som fadern.
Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum
Augusti: En servis
I augusti har flytten till vårt nya magasin Garvaren fortsatt, och sedan ett par veckor har vi börjat packa upp föremål i vårt smådelsmagasin. Här kommer alla mindre föremål som till exempel husgeråd, kakformar, ljusstakar, skrivdon, mått och vikter, leksaker, rakdon, locktänger, tändsticksaskar, förpackningar och mycket mer att packas upp i täta hyllsystem för beskådan. Det kommer att bli många tusen föremål innan vi är klara! Först ut att packas upp är krukor, fat och porslin.
Ett udda objekt är en servis, som donerades till samlingarna sommaren 1999. Det är en mockakaffeservis bestående av serveringsfat och sex små koppar med fat, kaffekanna, gräddkanna och sockerskål. Den består av vitt tunt porslin med guldkant, dekorerat med silhuettfigurer som föreställer lekande barn, djur och fåglar. En stämpel under serveringsbrickan visar att servisen är tillverkad av Carl Knoll i Carlsbad.
Porslinfabriken ”Karlsbader Porzellanfabrik” grundades i Carlsbad (Karlovy Vary) i Tjeckien år 1842 av Carl Joseph Knoll. Från början tillverkade man kritpipor och kaolintvättmedel av den lokala fina vita leran, men år 1848 fick man licens att börja tillverka porslin. Efter Carls död 1868 tog sönerna och sedan andra släktingar över tillverkningen. Förutom serviser tillverkades porslinsfigurer och dockor av hög kvalitet. Intill fabriken låg en utställningslokal i Art Noveau-stil där man kunde beskåda och köpa produkterna. Huset finns kvar än idag.
Servisen har tillhört Sofie Areskoug (ca 1870-1959), med rötter i Simrishamn. Hon ska enligt uppgift ha köpt servisen på en resa hon gjorde genom Europa på 1890-talet.
Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum
Juli: Jaktminne tillverkat av Tyke Nilsson
Tyke Nilsson var född 10 december 1848 i Östra Herrestad och dog vid samma plats 19 september 1920 i sitt hem. Han var bra på att rita, skissa och träslöjd som barn. När han var vuxen så lärde han sig av möbelsnickare i Kristianstad för att bli en bildhuggare. Sen reste han till Stockholm för att utbilda sig av en ornamentsbildhuggare. Han ville resa till 36 städer i Europa men resan slutade när han skulle resa över Atlanten till Amerika. Kanske för att han var tvungen åka tillbaka till Östra Herrestad för att ta över sin fars gård.
Jaktminnet täljde han i trä vid 12års åldern. Det är en mörkgrön träplatta med träfigurer som föreställer en jaktscen. De 5 jägarna är iklädda stora kappor och hattar. Jägarna håller i sina gevär och har precis skjutit en hjort som ligger blödande på marken. Den andra hjorten med kraftfulla horn som har klarat sig undan skotten springer snabbt iväg. Framför jägarna står deras 8 jakthundar och det ser ut som dom springer efter den oskadda hjorten. Runt om plattans sidor står det träd som omålade vilket speglar trädens färg på vintern. Under föremålet står det ”Arbetade vid 12års ålder i vintern 1861”. Nu ligger föremålet i magasinet Garvaren i Simrishamn.
Flora Ängmo & Elin Olsson, feriearbetare på Österlens museum
Juni: En amerikakoffert
Flytten till vårt nya magasin Garvaren fortsätter, och i maj och juni har vi börjat flytta en del möbler och större föremål från ett av våra gamla magasin i garaget under biblioteket i Simrishamn. Företrädesvis allmogemålade möbler som skåp och kistor, som Österlens museum har så gott om. Men bland dessa dök en oväntad godbit upp i veckan – en riktigt fin gammal Amerikakoffert.
Modellen är enkel och hopfogad av träreglar, hårdpapp och läderremmar, inuti kan man se att den lagats med plank från gamla bitsockerlådor. Men på utsidan sitter spännande klisteretiketter som minner om en äventyrlig resa. Från Malmö via Southampton till New York. Koffertägaren har rest med rederiet White Star Line som hade sitt huvudkontor i Liverpool 1845-1943. Rederiet, som på svenska även kallades Hvita Stjernlinien, ägde bland annat fartygen Britannic, Olympic och Titanic.
En annan av etiketterna är trasig, men kan tolkas som ”S/S OSCAR II”, vilket var ett fartyg som istället ägdes av det dansk.norska rederiet Scandinavian America Line, som var verksamt 1898-1935. Oscar II var ett skepp som ingick i deras flotta 1901-1933. Vår resenär verkar ha rest hem igen via Köpenhamn.
Men vem var det egentligen som emigrerade till Amerika, men kom hem igen till sydöstra Skåne? Det förtäljer tyvärr inte historien. Men emigranter fanns det gott om även på Österlen under de svåra åren runt förra sekelskiftet. Närapå en fjärdedel av Sveriges befolkning lämnade landet under utvandringsperioden 1850-1930. Men en femtedel av dem återvände hem såsmåningom.
Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum
Maj: Två spisar
Flytten till vårt nya magasin Garvaren fortsätter och nu i maj har vi arbetat med att ordna upp alla de föremål som flyttades hit från vårt gamla magasin Elverket före jul. Hela golvet i magasinet har varit fullt av lastpallar med föremål, som ska sorteras och hamna på rätt hylla. I vissa fall har det varit föremål som behöver monteras ihop efter att ha stått nedmonterade i många år.
Några extra trevliga, och lite oväntade föremål var två enorma vedspisar, som sattes ihop i veckan, och blev så här fina! Nedmonterade såg de inte mycket ut för världen, rostiga och smutsiga. Till en början trodde vi att det kunde vara fråga om ett par kyrkospisar från S:t Nicolai kyrka i Simrishamn. Vi vet att kyrkan hade två likadana vedspisar på varsin sida om triumfbågen från 1880-talet och fram till ganska moderna tider. Men det visade sig ganska snabbt inte stämma då vi efter lite rengöring hittade ett accessionsnummer på den ena spisen, ÖM 59-83.
Den vänstra spisen på bilden har istället stått i Stiby kyrka, och donerades år 1949 till Österlens museum av kyrkorådet. Den är vackert dekorerad med silverfärgade änglar och pampiga kreneleringar. Den andra spisen är märkt KALLINGE och tillverkades sålunda på Kockums Jernverk i Kallinge, Blekinge en gång i tiden. Det gäller nog båda spisarna, som trots vissa olikheter är väldigt lika i sin utformning.
Vilken kyrka den högra spisen stått i vet vi tyvärr inte. Trots efterforskningar i vårt bildarliv har vi inte kunnat hitta några interiörfoton från vare sig Stiby kyrka, eller någon annan kyrka där en liknande spis kan skönjas. Kanske är det någon läsare som kan hjälpa oss med detta?
Ulrika Wallebom, antikvarie på Österlens museum
April: En bok!
Flytten till vårt nya magasin och arkiv Garvaren fortsätter. Under våren och särskilt nu i mars har vi ägnat tid åt att packa upp och sortera vår boksamling, som omfattar cirka 50 000 böcker och tidskrifter. Här har vi haft god hjälp av frivilliga från Fornminnesföreningen. Före jul tog de sig an att packa upp ett 50-tal flyttkartonger fulla med ”bortglömda” böcker, som visade sig innehålla många udda guldkorn och fina gamla klassiker.
Här är en välkänd bok från Österlens museums äldsta historia. Den trycktes i Lund 1912 och handlar om de hembygdskurser som hölls i Simrishamn den 17-23 juni 1909. De blev ofantligt populära och utgjorde startskottet till att Fornminnesföreningen så småningom bildades 1916. Hembygdskurserna initierades av folkskolläraren Nils Lundahl från Kverrestad och Simrishamns borgmästare Gustaf Ehrnberg. Syftet var att väcka och bevara allt det märkliga och minnesvärda som bygden har att erbjuda, och under programmets sju dagar hölls 21 olika föredrag om Österlens arkeologi, historia, näringar och kultur. Därtill anordnades flera konst- och fotoutställningar med kända konstnärer. En kulturhistorisk utställning lade grunden till de samlingar vi har idag på Österlens museum. Folk gick verkligen man ur huse. Det ordnades utflykter med häst och vagn i det Österlenska landskapet, några av evenemangen drog upp till 1500 åhörare.
I boken kan man bland annat läsa om Simrishamns medeltida historia, fiskelägenas framväxt, ett 1800-talshem i Valleberga, Sandby bys historia och om jordbrukets utveckling i sydöstra Skåne.
Ulrika Wallebom, antikvarie
Mars: Yllebroderi
Mot det blåa ylletyget lyser de granna blommorna, likt den vår vi längtar efter och går och väntar på! I plattsöm snirklar stjälkar sig fram med sina blommor och blad över ytan.
I yllebroderierna illustrerar klyvsömmen, knutar och bottensömmar motiv från växt- och djurriket. Fantasi och verklighet blandas.
Kudden ingår i museets textila samlingar och finns numera på plats i det nya föremålsmagasinet Garvaren. Alster i yllebroderi var inte så vanligt i den sydöstra delen av Skåne, Österlens museum har dock några kuddar och agedynor med olika färg på bottentygerna.
Petra Holmstedt, antikvarie
Februari: Jungfru
Månadens föremål inkom till samlingarna på Österlens museum bara härom veckan. Det är en ganska speciell maskin, på sitt sätt väldigt typisk för Simrishamn. Vår stad är ju känd för sina vidsträckta kullerstensgator, men vad man kanske inte tänker på alla gånger är det enorma arbete det inneburit att lägga alla dessa gatstenar på plats.
Stensättningsmaskinen (även kallad ”stenstöt” eller ”jungfru”) har redan skapat stort intresse bland särskilt manliga besökare i magasinet, och den har rengjorts noga av våra medarbetare Håkan Ohlsson och Jaime Berg. Maskinen är tillverkad i Svedala, troligen av Åbjörn Anderssons Mekaniska verkstad AB.
Många är de som minns maskinen när den dundrande fram på gatorna i Simrishamn i slutet av 1970-talet. Den finns även på foto i vårt arkiv, där den styrs av Harry ”Snaggen” Andersson, här på Järnvägsgatan. Foto av Petrus Carlsson, som hade fotoateljé strax intill.
Ulrika Wallebom
Antikvarie
Januari: Glimbergstake
Få saker är väl så stämningsfullt och har så stor betydelse som ett fladdrande levande ljus. Särskilt under den mörka årstiden.
Historiskt sett har det funnits levande ljus sedan före Kristi födelse. Talg, späck och vax var de vanligaste ljusämnena. Inte förrän i början på 1800-talet uppfanns stearin och paraffin. Men det dröjde ända till slutet av 1800-talet som gemene man hade råd med stearinljus i hemmen.
Nu ska jag hålla mig kvar på 1700-talet då denna ljusstake är tillverkad. Det är fortfarande solens ljus som bestämmer dygnsrytmen för de allra flesta. Mörkret var påtagligt och arbete som inte hunnit göras klart, fick vänta eller göras i skenet från eldstaden eller torrvedsstickor. För de som hade råd med ljus var de vanligtvis stöpta av talg, långa och smala. De stöptes efter slakten, talgen smältes och hälldes i trätråg eller i något som var högt och smalt. En smörkärna kunde vara en lösning. Vardagsljusen doppades bara en gång, de som skulle användas till jul eller andra högtidliga tillfällen doppades fler gånger. Tjocka ljus eller vaxljus var ett tecken på rikedom.
Ljuset var alltså en klassfråga på 1700-talet. Veken rök och talgen luktade illa, veken fick klippas eller nypas av då talgen förbrändes fortare än veken. Veken bestod av grovt lingarn. De som hade råd satte kanske hellre vaxljus i staken, dessa brann med klarare låga och doftade gott.
Av praktiska skäl behövdes något som höll ljuset. De tidigaste hållarna hade en järnpigg, för att hålla ljuset på plats och ge det stadga, denna pigg kallades för stake. Alltså blev det namnet ljusstake.
Denna ljusstake är smidd i järn av Lars Glimberg i Borrby (ÖM 8234). Ljusstaken är märkt med initialerna LGB. Lars föddes i S:t Olof omkring 1714, han övertar smedjan i Borrby 1745 som låg mitt i byn. 1785 dör Lars efter 40–50 år verksam som smed. Vi känner med säkerhet till tre ljusstakar som är smidda av Lars Glimberg, en finns hos Kulturen i Lund och en finns i privat ägo. Denna rikt utsmyckade ljusstake med tre ljuspipor ses som ett verk gjort på ålderns höst. Troligtvis har den stått på bordet hos en välbärgad storbonde. Smedjan och hantverket tar sonen Arfvid Glimberg över som fortsatte att smida vackra ljusstakar.
Ljusstaken är en gåva från lantbrukare Gottfrid Persson, Hammenhög till Österlens museum 1940.
Annette Glimberg, arkivansvarig
Månadens föremål 2019
Mars: Höghjuling
Vårkänslor? När vårsolen tittar fram och en mild vind torkar asfalten är det många av oss som längtar efter att ta fram sin cykel. De första föremålen som flyttade in i vårt nya föremålsmagasin råkade vara vår samling av cyklar. Här finns bland annat systrarna Björkegrens damcyklar och en svart herrcykel som tillhört den tidigare museichefen Gustaf Åberg.
Men här finns även ett exemplar av en äkta ”höghjuling”. Dessa cyklar började dyka upp i vårt land på 1870 talet. Det stora framhjulet bidrog till viss komfort, men framförallt till att göra den snabbare med bättre utväxling per trampat pedalvarv. Dock gör den höga tyngdpunkten och att cyklisten sitter högt upp, nästan ovanför hjulets centrum, att man ganska lätt tippar framåt.
Cykling var därmed tämligen farligt att utöva tills ”The Rover Safety Bike” uppfanns av J.K.Starley i mitten av 1880 talet. Säkerhetscykeln, med sina mindre hjul och kedjedrift till bakhjulet, kom ganska snabbt att konkurrera ut den eleganta men farliga höghjulingen. När sedan även frihjulsnavet och det luftfyllda gummidäcket hade uppfunnits på 1890-talet var den moderna cykeln född och har egentligen bara förfinats sedan dess.
Håkan Cerne, antikvarie
April: Damstrumpor i silke
I fornminnesföreningens föremålssamlingar finns allehanda strumpor och sockar. Bland annat damstrumpor i silke. Jag har fastnat för två stycken par, i två olika färger. Båda är långa och går upp över knät, har söm mitt bak och avslutas med en kraftigare stickad del för strumpebandshållaren att fästa i. Strumpparet i orange är lagat flera gånger och på flera ställen. Och på vissa partier mer en än gång. Olika sorters tråd och sömmar har använts och där finns stoppning på stoppning. Paret som går i silvergråvit är inte stoppat lika mycket.
Man ser att lagningarna inte är gjorda av så kallade strumpflickerskor, utan av en lekman. Strumpflickerskor var flickor eller kvinnor som kunde komma hem och stoppa strumporna åt en. Lagningsarbetena kunde lejas ut, men strumpflickerskorna kunde också ha egna bodar dit man kunde lämna in trasiga kläder för lagning.
Av sömmarna kan vi se att dessa båda par strumpor är äldre än 1950-tal. Under 1950-talet lanserades de första strumporna utan söm mitt bak. Sömmen mitt bak och också isydda sidokilar var detaljer som krävdes för passformens skull, vilket man även kan se i strumpor sydda i tyg. Under tidigare århundranden kunde dessa sidokilar vara rikt broderade och de syddes vackert samman med strumpfoten och skaftet.
Stickade, grövre strumpor i ull har en instickad söm mitt bak och en stickad kil. Är detta gjort för att likna de mer moderiktiga och dyrare silkesstrumporna? Det är ju trots allt möjligt att sticka strumpor utan söm, då de stickas för hand med fem strumpstickor – vilket yllestrumporna var.
Enligt accessionskatalogen är dessa par silkesstrumpor inkomna till museet 1966. De är skänkta från Kåseberga och kommer från en diversehandel i Glemmingebro. Fler strumpor går att se i Österlens museums föremålsdatabas: https://osmu.kulturhotell.se
Petra Holmstedt
Antikvarie
Maj: Målning av Ellen Trotzig
Foto: Peter Carlsson
I vårt nya föremålsmagasin är konstsamlingen en av de föremålskategorier som kommit på plats.
På fotot ses hennes målning ”Hamnabro”, från 1912.
Ellen Trotzig föddes 1878 i Malmö men kom redan som liten till Simrishamn. Hon visade tidigt sin håg till konsten och fick som artonåring möjlighet att studera vid Tegne- og Kunstindustriskolen i Köpenhamn under två år.
Efter fem år som ritare på stadsingenjörskontoret i Malmö återupptog hon sina konststudier 1903. Hon studerade två år på Valands i Göteborg för att sedan fortsätta på Académie Colarossi i Paris. Efter sina studier återvände hon till Simrishamn och hon blev Österlen trogen ända till sin död 1949.
I vår nya stadsvandrings-app ”Simrishamn 900 år” som kostnadsfritt kan laddas ner till både Android och i-Phone kan ni få reda på lite mer om EllenTrotzig, denna säregna kvinna som har givits epitetet Österlens första målarinna. Läs även mer om Ellen Trotzig i Birgit Rausings bok: ”Ellen Trotzig – Österlens först målarinna” (Stockholm, 2003). Den är tyvärr slut på förlaget men finns att låna på bibliotek.
Juni: Brudklänning
Pingsten och hänryckningens tid, en tid för fest, parbildning och bröllop. I äldre tiders bondesamhälle var pingsten en ungdomshelg. Att stå Pingstbrud kommer ifrån att det på annandag pingst utsågs en pingstbrud, den vackraste flickan bland ungdomarna.
I Österlens museums textila samlingar finns några brudklänningar. En del av dem består endast av en slöja eller en klänning. Dock finns det även hela uppsättningar av dräktdelar. Bland dessa finns en klänning som jag tar tillfället att berätta om. Den består av en 2-delad klänning, en kjol, strumpor och ett par skor. Dessutom finns lyckligtvis en bild på paret iklädda sina vackra stassar.
1914 stod det bröllop mellan Johanna Svensson och Johan Ohlsson i Österlövs kyrka. Jag kan tänka mig dagen för bröllopet som en vacker majdag, lövat både inne och ute där gästerna kommer sommarklädda till kyrkan.
Allt det vi på bilden kan se att Johanna bär finns kvar. Dräktdelar, slöja, skor, midjeband samt krona och halsdekor av myrten. Även det som vi inte kan se, utan mer förstår att hon bär, finns i en annan låda; ett par strumpor och en underklänning. Kläderna andas mode från tidigt 1900-tal. Den vita klänningen som täcker från topp till tå, högt i hals och lång så endast skospetsen anas. Bred slöja som på ett dekorativt sätt monterats in i myrtenkronan.
Nymodigheten med att bära vit klänning kom från Frankrike och klänningen som Johanna bär på bröllopsfotot är något krämfärgad. Skir, bred spets kantar klänningens yttre del, från axlarna och ner och man anar kjoldelen igenom. Tunnare och tätare spets finns i ärmar och halsringning.
Petra Holmstedt
Antikvarie
Juli: Falskniv
Vid lädertillverkning användes detta verktyg för att hyvla ner hudarna till önskad tjocklek. Detta och andra verktyg kan beskådas i Garverimuseet i centrala Simrishamn. Ett museum som drivs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne.
Läder och garvning förknippas i Simrishamn mest med Ehrnbergs Läderfabrik, vilken som mest hade runt 700 personer anställda. Men beredning av hudar har naturligtvis skett långt innan en mer storskalig industriell tillverkning tog vid. I den så kallade Strömska Garvaregården, som nu inrymmer Garverimuseet, har läder beretts åtminstone sedan 1700-talets början. Huset i sig är ett av Simrishamns äldsta och är byggt i slutet av 1600- eller början av 1700-talet. Det förvärvades 1731 av skomakarmästaren Jeppa Ekberg. I äldre tider beredde skomakarna själva sitt läder, men så småningom, under 1800-talet, blev det mer rationellt att låta renodlade garverier stå för bearbetningen av hudar till läder. År 1850 köptes huset av garvaren C.A Ström som bedrev garveri här fram till sin död 1891.
En legendarisk läderarbetare i Simrishamns var ”Store-Bengt”, som arbetade på Ehrnbergs läder under 50 år. Denne synnerligen storvuxne personlighet och av vissa fruktade kraftkarl kan ni få veta mer om i vår nya stadsvandrings-app ”Simrishamn 900 år”, som kostnadsfritt kan laddas ner i Google Play och i App Store.
Håkan Cerne
Antikvarie
Augusti: Badkläder i textilsamlingarna
Österlens vackra milslånga sandstränder har väl alltid lockat till sol och bad. Nu som då. I museets textila samlingar finns badkläder av olika slag, bland annat dessa två baddräkter från 1920-talet. Båda två är en hel baddräkt i bomullstyg med korta ben, där delarna knäpps med en knapp på vardera axeln.
Från början av 1900-talet var badkläder tillverkade i bomullstrikå som på -30-talet byttes ut mot yllematerial. Ylledräkter höll passformen bättre men var tyngre och tog längre tid på sig att torka än vad bomullsdräkterna gjorde.
På bilden ser vi fyra glada tjejer i tidstypiska baddräkter från 1910, 1920-talet. På 1910-talet skulle det vara baddräkter med ränder på tvären och som gick ner till knäna och täckte överkroppen. Lika för män och kvinnor.
Nästa decennium överges ränderna för mörka enfärgade baddräkter. Nu blir det modernt att vara solbränd och baddräkterna blir därför mer urringade. Dock inte så mycket så att det är ok för män att visa bar överkropp.
Petra Holmstedt
Antikvarie
September: Äppleplockare
September är för många människor ”äpplemånaden” och det är väl knappast någon del av Sverige som förknippas med äpplen på samma vis som Österlen.
Arkeologiska fynd av ”spår från äppel-ätning” lär förekomma så långt bakåt som bronsåldern. Men en mer utvecklad odling och förädling från vildapel dröjer till 1100-talets intåg i Norden, där munkarnas och nunnornas kunskap och intresse för trädgårdsodling introducerar mer smakliga varianter för oss nordbor.
År 1888 planterar Henric Åkesson i Kivik det som blir något av grunden till det mer storskaliga kommersiella äppleodlandet här på Österlen. Men förutom större eller mindre yrkesmässiga odlingar i trakten är vi nog många som nu ser fram emot skörden i den egna trädgården.
Föremålet har inkommit till smidesmuseet utan någon proveniens och därför vet vi inte vem som har använt det eller var på Österlen det har använts. På den undre bilden visar jag hur ett liknande föremål (i privat ägo) används vid äppleplockning i min egen trädgård.
Håkan Cerne
Antikvarie
Oktober: Äppleplockarförkläde
Oktober månads föremål fortsätter på september månads ämne, som var äppleplockare. Vi befinner oss i äppelriket så varför inte?
Föremålet är ett midjeförkläde som använts vid äppelplockning. Midjeförklädet är tillverkat i robust bomull med ficka nedtill indelat i fack, rejäla hängslen och rem att fästa runt midjan. Det finns en stämpel nedtill på fickan med texten: Ekelunds Fruktplockare i Åstorp, Hbg. Pat. sökt.
Enligt museets föremålsdatabas är föremålet skänkt till Fornminnesföreningens samlingar i början av 1990-talet. Förklädet är i gott skick och finns numera i det nya Textilmagasinet, Föremålsmagasinet Garvaren i Simrishamn.
Petra Holmstedt
Antikvarie
November: Gravsten huggen av Appelgren
Denna vecka fortsätter flytten till nytt magasin, och nu har turen kommit till några av de tyngre föremålen, nämligen gravstenar. Det finns minst ett fyrtiotal i samlingarna. En av de vackrare är denna – huggen av den kända stenhuggaresläkten Appelgren från Östra Tommarp.
Gravstenen på bilden kommer från Simris kyrka och föreställer en ung kvinna, utformningen är mycket typisk för Appelgrenarna. De är kända för sin stora yrkesskicklighet och för att ganska exakt avbilda dåtidens dräktskick och dess växlingar över tid. Texten till denna sten saknas, men den kan jämföras med en mycket likartad sten som dateras till 1794. Kvinnan på denna sten är klädd i tidstypisk allmogedräkt för högtidsbruk. Tröjan har ett veckat, långt skört och hon bär en rikt veckad långkjol, långt förkläde och i håret en så kallad piglock.
Appelgrenarna tillhörde åtminstone tre generationer av sten- och bildhuggare. Skaparen av just denna gravsten är med all sannolikhet Mäster Magnus Appelgren (1755-1821). Han finns omnämnd i många skriftliga källor, bland annat då han ansökte om, och fick burskap som sten- och bildhuggare i Cimbrishamns Rådstugu Rättsprotokoll år 1779. Då hade han redan arbetat som stenhuggare i 12 år, upplärd av fadern Lambert Appelgren (1720-1781). Magnus var gift med Margareta Cimmer från Rörum, och de bodde i gatehuset Tommarp nr 25, nära kalkstenbrottet Tommarps Stengrafvar. När hälsan vacklade överlät Magnus rörelsen år 1811 till sonen Gustaf Appelgren (1788-1835), som fortsatte den minskande verksamheten fram till sin död.
Ulrika Wallebom
Antikvarie
December: Slädnät
I Österlens museums textila samlingar finns några virkade och knutna slädnät. Ett av dom syns på den övre bilden.
Slädnät är en textil som hörde till utrustningen för körning med hästar och slädar i vintertid. Det fästes i däckelbågen/selen och breddes ut över hästens rygg och bakparti, ner mot kusken och slädens framstam.
Slädnätets praktiska funktion var att förhindra att snö, isklumpar och annat kastades upp från hästens hovar, upp på kusken och andra som satt i släden. Men det hade också en dekorativ funktion att förhöja det praktfulla i vinterskruden.
Just det här slädnätet i museets samlingar är väldigt prydligt med tofsar längs ena kortsidan och båda långsidorna.
Bilden av de båda hästarna draperade med slädnät finns i Österlens museums arkiv, men det slädnätet kan tyvärr inte paras ihop med något av de slädnät som finns i museets textila samlingar.
Petra Holmstedt
Antikvarie
Föremål och arkivalier i samlingarna
Typiska föremål i våra befintliga samlingar. Fotomontage av Ulrika Wallebom.
I museets magasin finns 230 000 föremål och arkivalier, som samlats in från Österlen under de senaste 100 åren. Föremålen ägs av Föreningen för fornminnes- och hembygdsvård i sydöstra Skåne och förvaltas av Österlens museum. Det är en högst levande samling; det inkommer nya föremål hela tiden, samtidigt som det ibland gallras i befintliga samlingar. Under de senaste åren har museet och Föreningen arbetat tillsammans i olika projekt för att att kvalitetssäkra och vårda samlingarna.
Vid inventeringar i magasinen har vi kunnat se att samlingarna består av ungefär 80 000 föremål, 100 000 arkivalier och fotografier och 50 000 böcker och tidskrifter. Bland föremålen dominerar antalsmässigt arkeologiska föremål/fornsaker samt allmogeföremål som dräkt, textilier och möbler. Andra viktiga föremålsgrupper är fiske och sjöfart, jordbruk, hantverk/industri och näringsliv/samhälle. Föremålen finns magasinerade på flera olika adresser i Simrishamn samt på lantbruksmuseet i Hammenhög och flyttas just nu till vårt nya magasin Garvaren.
Sök i våra samlingar
Vi arbetar kontinuerligt med att digitalisera våra samlingar och göra dem tillgängliga för allmänheten. Vill du söka i samlingarna på nätet kan du gå in i museets publika föremålsdatabas http://osmu.kulturhotell.se/
Ett stort antal av våra föremål har också blivit sökbara på den nationella databasen k-samsök. Den nås lättast via söktjänsten www.kringla.nu
Sedan hösten 2016 är samlingarna också sökbara via den europeiska söktjänsten www.europeana.eu. Där finns till exempel våra internationellt intressanta bronsåldersföremål till beskådan över hela Europa, tillsammans med 53 miljoner andra museiföremål från exempelvis British Museum i London, Rijksmuseum i Amsterdam och Louvren i Paris.
För skolorna på Österlens museum
Som läget är just nu med rådande pandemi och restriktioner håller Österlens museum stängt sedan 21 december 2020. Vi kan i nuläget endast erbjuda skolprogram utomhus.
- Stadsvandring i Simrishamn.
- Vandra Jätteleden – berättelser och utevistelse. Längs Jätteleden finns fornlämningar från sten-, brons- och järnåldern.
- Hällristningar på Österlen. Besök vid Yxornas häll i Simrislund med hällristningarna från bronsåldern.
Bokning
Program bokas senast två veckor i förväg.
Kontakta oss för vidare information, bokningar och prisuppgifter: osterlens.museum@simrishamn.se