Krönika i Österlenmagasinet

Krönikan som publicerades i Österlenmagasinet i torsdags går att läsa nedan. Kan också tipsa om ett välskrivet debattinlägg från Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) som publicerades i Dagens Samhälle i måndags. Det går att läsa här.

I början av förra året skickade Lekolar AB in en ansökan om överprövning till förvaltningsrätten i Malmö. Företaget hade lämnat anbud i Kristianstad kommuns upphandling av pedagogiskt lekmaterial. Huruvida anbudet var det bästa eller inte framgår inte av domen, då företagets anbud förkastades redan i kvalificeringsfasen. På position 208-211 i den fiktiva varukorgen som kommunen använde som utvärderingsmodell angavs klart och tydligt att anbudsgivaren skulle offerera fyra olika pussel med 6, 12, 24 respektive 48 bitar. Lika klart och tydligt var det att Lekolar AB på position 211 hade erbjudit kommunen ett pussel med 49 bitar. Fel, ansåg kommunen, och förkastade företagets anbud till fördel för ett konkurrerande företag. Fel, ansåg Lekolar, och lämnade över ärendet för bedömning i förvaltningsrätten.

Att arbeta med offentlig upphandling är ofta fyrkantigt, men det är också väldigt komplext. Komplext, på så vis att arbetet är styrt av fem allmänna principer. En stor del av vad som är tillåtet och inte tillåtet regleras således inte i Lagen om Offentlig Upphandling (LOU), utan genom den rättspraxis som hela tiden arbetas fram i våra domstolar runt om i landet. Rättspraxis som bara kan komma till genom att de myndigheter som lyder under LOU hela tiden testar nya gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet.

 För att kunna navigera i denna omfattande och komplexa verklighet tror jag att det är viktigt att sätta enkla och tydliga mål för sin verksamhet. Mina mål för upphandlingsverksamheten i Simrishamn är ökad kunskap, ökad kontroll och ökad transparens. Dessa mål delar jag upp i en extern och en intern del för att inte glömma bort att kommunens upphandlingsverksamhet är något som är, eller bör vara, av intresse för alla som bor eller är verksamma i Simrishamns kommun.

Intern kunskap: Att öka den generella upphandlar- och beställarkompetensen i organisationen. 
Extern kunskap: Att ge allmänheten och företagare en ökad förståelse för upphandling och upphandlingsprocessen.
Intern kontroll: Att genomföra regelbundna kontroller internt för att säkerställa att avtal och interna riktlinjer följs.
Extern kontroll: Att upplysa om vikten av att följa upp de avtal som tecknats med externa leverantörer.
Intern transparens: Att öka samarbetet mellan förvaltningarna och att regelbundet informera politikerna om upphandlingsarbetet.
Extern transparens: Att ge allmänheten en större inblick i kommunens avtal och företagare en större möjlighet att konkurrera om upphandlingskontrakt.

 Genom ett fortsatt arbete med målen ovan är jag säker på att kommunen hela tiden kommer att utvecklas i rätt riktning vad gäller upphandling och inköp. Det är något vi alla kommer tjäna på, såväl externt som internt. För att följa arbetet (och som ett exempel på ”extern transparens”) kan ni gå in på Upphandlingsbloggen på Simrishamns kommuns hemsida.

 Hur det gick i överprövningsmålet ovan? Kommunen ålades att göra om utvärderingen och ta med Lekolars anbud. En av de tidigare nämnda upphandlingsprinciperna är proportionalitetsprincipen och förvaltningsrätten ansåg att det var ”oproportionerligt att förkasta ett anbud till följd av oväsentliga och irrelevanta avvikelser från obligatoriska krav”. Dessutom var det tveksamt om inte pusslet faktiskt bestod av 48 bitar. Den 49:e biten var nämligen själva ramen kring vilken de övriga bitarna i pusslet skulle läggas. Så, om inte annat, så har vi kommuner nu lärt oss att upphandling inte är helt fyrkantigt och att det är oproportionerligt att förkasta ett anbud bestående av tusentals varor till följd av en felande pusselbit.