Upphandlingsbloggen

A beautiful mind

Nashjämvikt, ett tillstånd inom ekonomisk teori (spelteori) som vanligtvis brukar illustreras med exemplet ”Fångarnas dilemma”, används vanligtvis av ekonomer för att förutse enskilda aktörers (spelares) agerande i olika situationer. En Nashjämvikt uppstår när spelarna inte har något att tjäna på att ensam byta strategi utan måste göra det tillsammans med övriga spelare för att tjäna på sitt strategibyte.

För ett tag sedan hade vi ett intressant exempel på detta i en upphandling som här får illustrera varför det är så viktigt med konkurrens på lika villkor och att flera anbudsgivare har en teoretisk chans att vinna varje given upphandling. I den aktuella upphandlingen viktades pris mot kvalitet. Pris utvärderades genom att anbudsgivarna kunde erhålla poäng genom att ge rabatt mot en fastställd prislista (1% rabatt = 5 poäng, 2% rabatt = 10 poäng och så vidare). Kvalitet utvärderades av en utvärderingsgrupp. I upphandlingen kom två anbud in och båda anbudsgivarna hade lämnat 5 % rabatt på prislistan. Båda anbudsgivarna erhöll således 25 poäng för prisdelen av upphandlingen och vilken anbudsgivare som vann avgjordes helt av vilken kvalitet som man kunde erbjuda.

Här uppstår dock en intressant tanke. Hade inte båda anbudsgivarna tjänat på att inte lämna någon rabatt alls istället för att båda lämnar 5 % rabatt? Det finns förstås lagar för att undvika anbudskarteller så anbudsgivarna får inte prata ihop sig innan anbudslämnandet (”byta strategi tillsammans med den andra spelaren”), så varje anbudsgivare måste lägga upp sin egen strategi. Vi tänker oss följande förutsättningar:

– Kvalitetspoäng är konstant för anbudsgivarna och påverkas inte av valet av prissättning.
– Anbudsgivarna får inte diskutera priserna i sina anbud med varandra.
– Anbudsgivarna har två val, lämna 5% rabatt eller lämna 0% rabatt.
– Anbudsgivarnas första mål är att erhålla kontraktet, i andra hand att vinstmaximera.
– 5% rabatt motsvarar ungefär 1 000 000 kronor.

Anbudsgivarnas strategi kan då exemplifieras med modellen nedan (ur synvinkeln för anbudsgivare 1):                                                                                     

 Anbudsgivare 1 (Höger)

Anbudsgivare 2 (nedåt)

 

Lämna 5% rabatt

 

Lämna 0% rabatt

 

Lämna 5% rabatt

– Kvalitetspoäng avgör.
– Eventuellt 500 000 kronor i vinst. 
– Förlorar kontraktet
– 0 kr vinst
 

Lämna 0% rabatt

– Vinner kontraktet
– 500 000 kronor vinst
– Kvalitetspoäng avgör
– Eventuellt 1 500 000 kronor vinst

Anbudsgivare 1 tittar på modellen och kommer fram till att om anbudsgivare 2 lämnar 0 % rabatt så är det bättre för anbudsgivare 1 att lämna 5 % rabatt för då vinner man garanterat kontraktet. Vidare ser anbudsgivare 1 att om anbudsgivare 2 väljer att lämna 5 % rabatt så är det bästa valet för anbudsgivare 1 fortfarande att lämna 5 % rabatt för annars förlorar man garanterat kontraktet. Oavsett vad motparten gör så är det en bättre strategi för anbudsgivare 1 att lämna 5 % rabatt. Eftersom analysen för anbudsgivare 2 är likadan så kommer förstås även anbudsgivare 2 att välja den strategin. Vi har hamnat i en situation där båda aktörerna gör ett rationellt val även om det bästa valet hade varit att båda lämnar 0 % rabatt i upphandlingen. Då hade kvalitetspoängen fortfarande avgjort, men man hade konkurrerat om 1 500 000 kronor i vinst istället för 500 000 kronor.

Modellen får också exemplifiera varför vi alltid måste göra en avvägning mellan hur höga krav vi ställer och hur många anbudsgivare vi utesluter genom dessa krav. Det är fullt möjligt för kommunen att skriva en kravspecifikation som perfekt matchar verksamheternas behov även om kravspecifikationen utesluter alla aktörer på marknaden utom en. Det kommer dock göra att den anbudsgivare som ser kravspecifikationen och förstår att man är den enda som kan vinna kontraktet inte behöver känna någon oro för övriga aktörers beteende, och kan/vågar därmed ta ut ett mycket högre pris än vad man kunnat om man hade haft en fungerande konkurrens. Därför får man i ett sånt läge på förhand göra en avvägning över om man kan sänka kraven så att de matchar verksamhetens behov till 95 % om det samtidigt möjliggör för ett par extra aktörer att lämna anbud. Om man viktar kvalitet på ett korrekt sätt i utvärderingsfasen så kommer den anbudsgivare som perfekt matchar verksamhetens behov fortfarande ha en bra chans att vinna kontraktet, men man kommer vara tvungen att ta hänsyn till konkurrensen från övriga företag och därmed lämna ett (för kommunen) mer fördelaktigt anbud för att inte riskera att tappa kontraktet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *