Är LOU enda anledningen att jag har ett jobb?

En intressant föreläsning på SOI Väst hölls av Ulrica Carlsson (Upphandlingsledare) och Anders Post (LOU-jurist) från Research Institutes of Sweden AB (RISE). Föreläsningen handlade om RISE förändringsresa från privat inköp till upphandlande myndighet. Bakgrunden var att styrelsen för några år sedan tagit ett beslut om att man skulle börja tillämpa LOU inom organisationen. Det hade inte varit helt självklart tidigare att man var tvungna att göra detta, men efter en dom från högsta förvaltningsdomstolen mot Akademiska Hus år 2016 så har fler och fler liknande myndigheter börjat tillämpa LOU.

Tillbaka till föreläsningen. Ulrica och Anders presenterade på ett tydligt sätt hur förändringen gått till hittills och hur planen var för de närmsta åren. Med risk för att jag missar något eller minns något fel så hade man fått en upphandlingspolicy, man hade förtydligat roller och ansvar i organisationen, man hade dragit ner på antal beställare med minst 50 %, man hade börjat genomföra samordnade upphandlingar av till exempel resebyråtjänster och man hade börjat se över marknaden på ett tydligare sätt även inför upphandling av nischade produkter – och då märkt att det visst fanns billigare och/eller bättre alternativ till de produkter som tidigare köpts direkt. Man hade redan märkt att arbetet ledde till besparingar inom organisationen.

Och det är ju bra! Men det jag frågar mig är: Vad hade andra stycket med LOU att göra? Om du kan bedriva ett strukturerat inköpsarbete i en organisation och detta arbete dessutom visar på tydliga och snabba förbättringar – varför gjorde man inte detta redan innan man var ”tvungen” att upphandla enligt LOU?

I vår egen organisation har utvecklingen sett ut på ett liknande sätt. År 2007 släpptes en ny version av LOU (den som vi idag kallar ”ÄLOU”) och då fanns ingen central inköpsfunktion i Simrishamn. Sedan dess har organisationen utvecklats – idag är vi två heltidsanställda som jobbar med upphandling och inköp centralt. Men frågan i rubriken är väl därmed ändå berättigad – är LOU den enda anledningen till att vi finns till, och vad säger det i så fall om vilken förväntan organisationen har på vårt arbete? Är det viktigare att vi gör rätt (enligt LOU) än att vi gör rätt saker (när det kommer till att spara pengar och förbättra kvaliteten i organisationen)?

LOU är spelplanen och reglerna som styr hur vi får lov att bedriva inköp i kommunen, men att säkerställa att vi är en effektiv inköpsorganisation är så mycket mer än att bara följa lagen. En fotbollsspelare har många regler att lära sig och förhålla sig till, men jag tvekar på att spelare som Messi eller Megan Rapinoe springer runt på planen och funderar på hur de bäst ska hålla sig på rätt sida om reglerna. Det hade kanske lett till att de orsakat färre frisparkar eller att de inte hade fått lika många gula kort – men det hade också gjort dem till sämre fotbollsspelare.

Nu när det utbildas många nya upphandlare som de närmsta åren ska ut i offentliga organisationer och påbörja sina karriärer så är det viktigt att påpeka att deras huvudsakliga syssla inte är att säkerställa att LOU följs – det är att göra goda affärer. Jag skulle uppskatta att 95 % av min arbetsvecka går åt till arbetsuppgifter som behövs och som är värdeskapande utan att vara kopplade alls till lagen om offentlig upphandling. Visst dyker det upp enstaka överprövningar som ska hanteras, och visst måste man ibland upplysa verksamhetscheferna om vissa regler som måste följas (ramavtal får inte tecknas på längre tid än 4 år, ni måste annonsera i minst 30 dagar). Det absolut viktigaste med mitt arbete handlar dock inte om detta, det handlar om att säkerställa att organisationen har bra avtal som följs upp, är lätta att använda, tillgodoser verksamheternas behov och är kostnadseffektiva. Och det arbetet behövs oavsett om LOU hade funnits eller inte.