Klart vi ska ställa krav på svenska råvaror!

… sa ingen offentlig upphandlare någonsin.

I måndags kom artikeln i Ystads Allehanda – det står klart att vår grannkommun Ystads nya ramavtal för färskt kött innehåller 9 artiklar (av totalt 63) med annat ursprungsland än Sverige:

”I ramavtalet för kött och charkprodukter som nu har upphandlats ingår 63 olika produkter. För nio av dessa har Menigo angett ett annat ursprung än Sverige. Den största andelen kött med annat ursprung är tärnat nötkött. I underlaget finns två olika kvaliteter av tärnat nötkött. Menigo har angett ursprungsmärkningen EU på dessa varor. Sammanlagt handlar det om en uppskattad mängd på drygt 1200 kilo tärnat nötkött under en tvåårsperiod.” 

Mikael Larsen, enhetschef på Kostenheten i Ystads kommun, uttalar sig både sakligt och korrekt:

– Det hade varit önskvärt att vi bara kunde köpa in svenskt kött, men vi kan inte ställa upp den typen av krav i upphandlingen, säger Mikael Larsen, enhetschef på kostenheten.

 – När det gäller nötkött så är det många länder som lever upp till de höga krav som även Sverige har. 

Här har Mikael helt rätt! Det är klart att det kan finnas slakterier i andra länder som uppfyller samma krav som gäller här i Sverige. På samma sätt som det kan finnas brister  gårdar i Sverige. Det hindrar dock inte folk från att kommentera på sociala medier och i tidningsinsändare:

”(Vår) kommun har beslutat att enbart köpa in närproducerat kött vilket inte strider mot någon lagstiftning.”

”Ystad kommun kanske inte vet hur man ska skriva för att få tillgång till svenskproducerade råvaror utan antibiotika.”

 ”Självklart kan svenskt närodlat kött köpas in.”

 Jag som trodde att detta var någonting som vi hade tagit oss förbi nu. Ja, det finns regler om offentlig upphandling. Ja, dessa är tvingande och är baserade på ett EU-direktiv. Nej, de tillåter inte att krav ställs på ursprungsland eller ursprungsort. Fokus ska vara på varan, tjänsten eller entreprenaden som ska utföras, inte var den är tillverkad. Upphandlingsmyndigheten förklarar det bra här:

Det finns inget förbud mot att i en upphandling ställa krav som omfattas av svensk lagstiftning. Däremot är det inte tillåtet att som krav ange att varorna ska vara producerade enligt svensk lagstiftning. Ett sådant omfattande krav är inte möjligt att kontrollera, det är inte tydligt för alla tänkbara leverantörer vad det innebär och det kan vara diskriminerande mot andra tänkbara leverantörer än svenska. 

Vad menas då med detta? Jo, att vi får ställa krav på produkten i nivå med vad som anges i svensk lagstiftning, vilket innebär att samtliga lantbrukare i Sverige som följer svensk lagstiftning har möjlighet att lämna anbud på våra upphandlingar. Det vi inte kan göra är att utesluta utländska anbudsgivare eller produkter som också uppfyller kraven.

Därför måste vi, som vi alltid gör i offentliga upphandlingar, fokusera på produktens egenskaper. Varför vill vi ha just svenskt kött? Vad är det för produktegenskaper vi är ute efter när vi säger att det är ”bra att köpa svenskt”. Jag tror att de flesta personer menar något av följande (från Upphandlingsmyndighetens ”hållbarhetskriterier för kött”):

– Kött ska komma från uppfödning där djur maximalt har transporterats 8 timmar till slakt.
– Kött ska komma från djur som varit helt bedövat vid slakt.
– Kött ska komma från produktion där kalvarna har fri tillgång till grovfoder.
– Animaliska livsmedel ska komma från djurproduktion där antibiotika inte används i tillväxtfrämjande eller rutinmässigt i förebyggande syfte. Antibiotika ska endast användas efter ordination av veterinär till sjuka djur.

Samtliga krav ovan är i nivå med vad som krävs i den svenska lagstiftningen. Det är också krav som Ystads kommun har ställt i sin upphandling på de produkter som man köper in. Köttet som ska köpas in från Danmark och andra EU-länder håller alltså samma objektiva standard som det svenska köttet.

Sen kan man såklart ha synpunkter på att köttet ska transporteras långa sträckor (även om jag misstänker att kött från Danmark transporteras kortare sträcka än kött från norra Sverige), att kraven är svårare att följa upp och verifiera för utländska leverantörer, att vi bör stötta våra lokala företagare eller att det ”känns” bättre att köttet kommer från Sverige. Inget av detta är dock något som vi har en laglig möjlighet att ta hänsyn till i våra upphandlingar.

Om kommunen i den nu aktuella upphandlingen skulle valt att utesluta den vinnande leverantörens anbud och anta det andra anbudet (som bara innehöll svenska produkter) trots att detta var dyrare så hade det lett till en lång rättsprocess som både kostat tid och pengar, och som med all säkerhet hade resulterat i att kommunen tillslut hade blivit dömda att slutföra upphandlingen med den leverantören som rättmätigt vunnit.

Så är det att vara offentlig upphandlare. Men, jag ska inte säga att jag är sämre än att jag kan ta till mig och lära mig. Bara för att jag själv inte vet vilka lagliga krav jag kan ställa för att säkerställa att allt kött ska komma från Sverige, så betyder det inte att det inte finns någon annan som vet det. Kontakta mig därför gärna med dina förslag på hur vi ska skriva kraven i nästa upphandling för att säkerställa att vi bara får svenskt kött.

Det är dock inte det lättaste. Organisationen Svenskt kött (som man får antar är en av de starkaste förespråkarna i Sverige för just svenskt kött) skriver såhär på sin hemsida om offentliga upphandlingar:

Samtidigt går det inte att ställa landspecifika krav offentlig upphandling då det strider mot EU:s upphandlingsdirektiv. Dock finns det flera krav som en kommun kan ställa för att premiera kött från djur som mått bra.

Och där har vi då slutligen kärnan i hela inlägget. Vi ska gynna och köpa in kött från djur som mått bra. Oavsett om dessa djur har vuxit upp och slaktats i Sverige, Danmark eller Tyskland.