*Remiss* Riktlinjer för direktupphandling med ökat fokus på enkelhet och hållbarhet

Jag fick innan sommaren i uppdrag att anpassa våra riktlinjer för direktupphandling. De tidigare riktlinjerna beslutades under 2015 och sedan dess har det hänt en hel del på upphandlingsområden i kommunen – till exempel har vi fått ett ökat fokus på hållbarhetsfrågor kopplade till upphandling och vi har börjat använda ett IT-stöd för direktupphandling.

Att riktlinjerna anpassas för att stämma överens med de förutsättningar som gäller idag känns förstås helt rätt. Fokus för mig den här gången har framför allt varit på att göra de mer lättillgängliga för personer ute i organisationen och att förklara att en direktupphandling inte görs bara för att få bättre avtalsvillkor, utan även för att minska risken för (upplevd) jäv och korruption. Utöver det har jag velat sätta ett ökat fokus på hållbarhetsfrågor. När verksamheterna avropar från ramavtal och när vi genomför större upphandlingar tycker jag att vi har bra rutiner för att säkerställa att hållbara varor och tjänster köps in, men då direktupphandlingar utgör en ganska stor del av kommunens totala inköpsvolym så känns det viktigt att jobba mot att även dessa blir mer hållbara.

De nya riktlinjerna ska presenteras under hösten och jag skulle gärna ta emot tankar och synpunkter på hur de är utformade för att säkerställa att jag inte glömmer något – saknas något väsentligt som jag har glömt? Kan någonting förtydligas?

Jag lägger in utkastet med riktlinjerna nedan samt plockar ut några enskilda stycken som känns viktiga att kommentera varför de är utformade som de är. Och återkom som sagt gärna med utvecklingsförslag!

riktlinjer-for-direktupphandling_utkast_2

Jag ville lägga in lite faktiska exempel på hur en beräkning av värdet av en direktupphandling görs istället för att bara, som det var tidigare, beskriva det i löpande text. Detta är exempel som jag använt i våra internutbildningar, men nu ligger de alltså direkt i riktlinjerna.

Den tidigare gränsen för när direktupphandling ”bör” böras gick vid 30 000 kronor. Sen fanns en annan gräns vid 100 000 kronor där direktupphandlingen ”bör” annonseras. Nu tydliggör vi att det bara finns en gräns (100 000 kronor), men å andra sidan så ställs högre krav på vad som ”ska” göras över respektive under detta belopp. 

Här finns också en text som förtydligar att det inte bara är beloppet som avgör om en konkurrensutsatt direktupphandling bör göras, utan även om det kan finnas en risk för misstanke om jäv.

Jag har, i dialog med en konsult, tagit fram detaljerade krav på hållbarhet som kan ställas för att få stor effekt för relativt liten merkostnad. Vilka krav som ska användas skiljer sig beroende på om värdet överstiger eller understiger 100 000 kronor. De slutliga kraven som kommer med i riktlinjerna får förstås beslutas av kommunstyrelsen, men nu finns det i alla fall ett urval att välja från.