Reglering av trafik på enskild väg

Ägaren av en enskild väg, exempelvis en vägförening eller samfällighetsförening, kan inom snäva gränser reglera trafiken på den eller de vägar/gator som man förvaltar.

De åtgärder som enskild vägs ägare självständigt får besluta (och bekosta) är:

1. anlägga farthinder av diverse slag – föreningen har ett ansvar att tydliggöra sådana åtgärder i enlighet med Vägmärkesförordningen (2007:90)
2. förbjuda trafik med motordrivna fordon eller att visst slag av fordon inte får förekomma, enligt 10 kap 10 § Trafikförordningen (1998:1276)
3. förbjuda parkering eller tillåta parkering på vissa villkor, enligt Lag om kontrollavgift vid olovlig parkering (1984:318)

All annan trafikreglering– exempelvis:

• hastighetsbegränsning,
• förbud mot ridning,
• gågata eller gångfartsområde

kräver beslut i form av en lokal trafikföreskrift (LTF) vilken beslutas av kommunen om vägen är belägen inom tättbebyggt område och av länsstyrelsen om vägen ligger utanför sådant område.

Förbud mot trafik med motorfordon

Trafikförordningen 10 kap.10 § anger att det är den enskilde vägens ägare som bestämmer om vissa slags fordon får framföras på den aktuella vägen eller inte. Det innebär att vägägaren kan förbjuda all obehörig motorfordonstrafik. Att gå eller cykla anses ingå i allemansrätten och kan därför inte förbjudas av vägens ägare.

Vägmärkena bekostas, sätts upp och underhålls av vägens ägare. Förbjuds även mopedtrafik ska detta infogas på tilläggstavla under märke C3, ”Förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II”. Erhåller vägägaren bidrag ska uppsättning av vägmärkena rapporteras till kommunen alternativt Trafikverket (vid statligt bidrag).

Enskild vägs ägare får inte sätta upp vägmärke C2, ”Förbud mot trafik med fordon”. Detta märke innebär förbud mot all fordonstrafik det vill säga även cykling och hästfordon.

Rekommenderad lägre hastighet och fartdämpande hinder

För att vägmärke E11 ”Rekommenderad lägre hastighet” ska få sättas upp på enskild väg krävs inget beslut av någon myndighet. Kravet för att märket ska få användas är dock att särskilda åtgärder måste ha vidtagits eller att förhållandena är sådana att det är lämpligt att färdas med lägre hastighet än den som anges på märket.

De åtgärder som krävs är normalt fysiska åtgärder i form av gupp eller avsmalning. Fartdämpande hinder ska vara tydligt utmärkta med X2 eller X3 ”Markeringsskärm” (blå/gula stolpar, pollare eller liknande) samt varningsskylt, förslagsvis A9 ”Varning för farthinder” eller A5 ”Varning för avsmalnande väg” vid exempelvis blomlådor/chikaner.

Vägmärken bekostas, sätts upp och underhålls av den enskilde vägens ägare. Erhåller man bidrag ska uppsättning av vägmärken rapporteras till kommunen alternativt Trafikverket (vid statligt bidrag).

Allemansrätten

Du har rätt att vistas i naturen oberoende på vem som äger marken under förutsättningen att du inte stör eller förstör. En markägare får därför inte sätta upp förbudsskyltar för att stänga ute människor från mark där allemansrätten gäller. Detta förekommer likväl ändå emellanåt.

Det kan vara skyltar av typen "Privat mark", "Ej obehöriga", ”Förbud mot ridning” och liknande. En sådan skylt kräver tillstånd från kommunen enligt 5§ Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning, eftersom allmänheten ska kunna vistas i områden för friluftsliv.

Om du stöter på en olaglig skylt får du inte själv ta ner den. Det är kommunen som ska be markägaren ta bort skylten. Ett sådant föreläggande kan kombineras med vite. Det vill säga markägaren kan få betala en viss summa pengar om skylten inte tas bort.

Läs mer: Allemansrätten är fantastisk (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats.

Lag (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning5 § Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område, som är av betydelse för friluftslivet, får inte finnas uppsatta utan tillstånd av kommunal myndighet.

11 § Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Den omedelbara tillsynen utövas av kommunen.

12 § Kommunen får besluta om de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall efterlevas. I ett beslut om föreläggande eller förbud får vite sättas ut.

Blir ett föreläggande eller förbud inte åtlytt får kommunen låta vidta åtgärder på den ansvariges bekostnad.

Kommunen får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.